Röster om

F.d tjänstemannen i Kabul: Säkerheten är bättre nu under talibanerna

NN är en 26-årig journalist somrapporterar anonymt från Afghanistan för Blankspot framöver. Här är hennes andra text som handlar om hur en rådgivare till ett av landets departement upplevde maktövertagandet.

Klockan på väggen inne på ministeriet visade på 09.00. Men det var det enda som var normalt, minns personen. 

Runt omkring rådde total panik, rädsla och skräck för den terror man befarade skulle följa av den politiska jordbävning som höll på att ske. 

Efter 25 års frånvaro skulle talibanerna snart vara tillbaka vid makten i Afghanistan. 

Ett land och folk som alla bar på bittra erfarenheter från den gruppens självständiga styre. Minnen av mord, fängslandet av oskyldiga personer som utfördes av grupper och miliser som kunde kopplas till talibanerna. 

Kalendern visade den 15 juli och det första personen fick höra när han kom in på departementet, där han ibland var rådgivare, var att det lokala styret i Qara Bagh flytt. 

Regionen ligger bara 4 mil från huvudstaden Kabul. Det är heller inte första gången som talibanerna är i Qara Bagh. Under de senaste fem, sex åren har talibanerna haft ett visst inflytande där. Ibland har det lett till att vägarna mellan Parwan och Kabul stoppats upp eller blivit osäkra att färdas på. 

Soldater från den nationella armén som färdats i fordon har angripits samt jurister och tjänstemän som arbetat för regeringen. 

Plötsligt var Kabul i ett skruvstäd. Genom att talibanerna kontrollerar vägen norrut kunde inga ur regeringen fly ut den vägen och statskollapsen ryckte närmare. 

Bara en timme efter att Warab Bagh faller i talibanernas händer skedde samma med Shakar Darah distriktet, endast en timmes körning bort. 

Det var som att se en rad med dominobrickor falla: en efter en föll städer, regioner och distrikt. 

En av ministrarna reste sig upp och föreslog att de alla borde ta sig till presidentpalatset för att hålla ett krismöte om säkerhetsläget och om framtiden för den sittande regeringen. 

Personen tittade på klockan som nu hunnit bli 11.00 när en kollega rusar in på kontoret och bara ropade: ”Samla ihop, samla ihop!” 

Vad är det som ska samlas ihop frågar personen – och kunde inte låta bli att le åt allting. 

Med en allvarlig min och blick svarade han argt: ”Allt du äger och har, samla ihop det, talibanerna är 15 kilometer väster om Kabul!”

Det var overkligt och personen kände oron växa. Vad är det som händer egentligen och vad är det för politiska kastvindar som drar in? 

Alla Ashraf Ghanis brister uppenbarade sig samtidigt och det inte var så mycket talibanernas styrka som svagheten i en regering som kollapsade framför deras ögon.

Med stor brådska drog personen ur sin laddsladd till telefonen och tömde byrålådans innehåll ner i väskan. 

Sedan reste personen sig och gick snabbt ut från departementet och kastade sig i bilen. 

Utanför bilrutan var landskapet bländande vackert. Attraktivt till och med. Väl framme vid Kabul så såg personen att människornas ansiktsuttryck är förändrade. Kvinnorna och barnen såg bleka ut och alla gick så snabbt de kunde utan att börja springa. 

En mänsklig flod av människor forsade ut från staden och det kändes som om stadens alla invånare var på väg att lämna. Regeringens ministrar hade gett upp om politiken, övergett sina skrivbord och gömt sig i sina hem. 

Trafikstockningen lamslog snart alla större utfarter. Allt stod stilla. Personens hem låg endast tio kilometer från departementet och det burkade ta trettio minuter att köra men idag tog det över fyra timmar. 

Väl hemma fastnade personen som så många andra med att scrolla igenom de sociala medierna. Allt var overkligt, ovisst och skrämmande. Rapporter flimrade förbi om plundring av verkliga och påstådda talibaner som passade på i det maktvakuum som uppstod.

Hundratals bilar som tillhörde departementen rullade iväg utan att återses. 

I början av dagen fick personen höra att talibanerna inte skulle inta Kabul utan göra halt vid stadsportarna. Men nu var de plötsligt inne. Troligtvis som en följd av motstridiga order. Men också för att inte plundringen och kaoset skulle fortsätta och för att de snabbt ville växla in sin militära makt i politisk kontroll. 

Efter en stund hemma tog personen beslutet att av säkerhetsskäl lämna hemmet och ta sig till en delvis säkrare plats där personen visste att ingen skulle känna igen honom. 

När talibanerna väl säkrat kontrollen av staden föll det sista av den gamla staten samman. Bankerna stängde. Det ekonomiska systemet föll sönder. 

Alla blev som paralyserade. 

I skuggan av nyheten om att talibanerna var tillbaka så skedde nu också en dramatiskt utveckling när det gäller människors ekonomi. Många familjer faller nu handlöst ner i fattigdom när arbetslösheten blir den nya verklighet för många som tidigare jobbade för regeringen eller i olika organisationer. 

Som en av Kabuls invånare berättar han också personligen om hur det är att ha förlorat jobbet och allt som kommer med det när det gäller det privata. 

Att talibanerna nu regerar landet kommer att få både negativa men också positiva effekter. 

En halv miljon människor har nu på kort tid lämnat landet och tagit sig till andra länder, 150 000 tog sig ut via Kabul International Airport som flygplatsen numera heter, men de flesta flydde landvägen till Pakistan eller Iran. 

Detta medför att den ekonomiska situationen kommer att förvärras för varje dag som går. 

Det tog nästan tre veckor efter maktövertagandet innan talibanerna lyckades bilda en regering. Tre veckor under vilka många kvinnor och flickor i landet blev allt mer oroliga över deras framtida rättigheter mot bakgrund av hur det var sist talibanerna styrde. 

Många både inom och utom landet är nu oroliga över hur övergrepp mot de mänskliga rättigheterna kommer att hanteras av talibanerna. 

Själva säger de att de ska upprätthålla de mänskliga rättigheterna men fram tills dags datum är det tvetydigt hur detta ska ske och det finns inga större förhoppningar om att de ska upprätthålla dessa rättigheter. 

Å andra sidan är detta ingen liten sak i ett land som Afghanistan. Det finns en god förhoppning om att säkerheten i landet nu ska bli bättre under talibanerna. 

Redan i dag är säkerhetssituationen i Kabul bra, precis som i mindre städer runt om i landet där befolkningen upplever säkerheten som bättre. 

Talibanerna har stoppat plundringen och människors tillhörigheter är säkra. 

/ Berättat för NN som är en 26-årig journalist som kommer att intervjua personer och rapportera anonymt från Kabul för Blankspot framöver. För att inte missa nästa text skriv upp dig för Blankspots nyhetsbrev.

Bild: Arkivbild: isafmedia.