Röster om Afghanistan, Dagbok
Ett liv som hund – Dagbok från Kabul vecka 51.
Alla är hungriga i Kabul: Hundarna, barnen, de vuxna människorna och talibanerna. Men varför är de hungriga? Det tänkte jag skriva om den här veckan, för allting hänger ihop.
Av Mohammad 14 december, 2020
De flesta barn i Kabul slår hundarna om de kan. Både gatubarnen och de som går i skolan. Jag tycker att det är ett problem i samhället att hundarna behandlas på det sättet. De har också rätt att leva och de står också inför svårigheter i staden, samma svårigheter som människorna.
För de mesta beror det på kriget. På talibanernas attacker. Det påverkar barnen som i sin tur slår hundarna och alla blir offer för konflikten. Att det inte finns några regler kring att slå djur gör det inte bättre.
Vad jag kunnat se så slår inte de vuxna gatuhundarna i Kabul. Inte en enda gång under mina ett och ett halvt år i staden har jag sett det.
Men barnen slår hundarna när de kommer åt. Hade djuren kunnat prata kunde de berättat om sina problem.
När jag ser det ske går jag numera alltid fram och säger till barnen att djuren också har rätt att leva. Att de får ont, precis som barnen får ont om någon slår dem. De får ont i benen och ryggen.
Efter det så lovar barnen mig att de inte ska slå hundarna mer.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Runt om i Kabul finns det tusentals gatuhundar som får runt runt i jakt på mat. De får också massor av valpar som de ska hitta mat till. Jag matar dem ibland och de blir otroligt glada om de får en bit kött. Det är dyrt med kött men jag köper billiga bitar från kyckling och kalv.
Nära där jag bor finns det tre valpar. De är så hungriga och jag går förbi dem ibland och ger dem mat. Från början var de rädda för människor men nu äter de ur handen. Det första kycklingbenet gav hag till valparnas mamma och hon gav det direkt vidare till sina ungar. Det andra kycklingbenet också och det tredje. Först när alla valparna hade fått ett ben så åt hon själv.
Förutom att mata hundar har det varit mycket prat om utvisningen hit i veckan. Det kom ett plan i onsdags från Österrike som också skulle ha fört med sig några från förvaren i Sverige. Men den här gången var det annorlunda.
Österrike är ett farligt land för asylsökare. Det är lika hårda som Sverige när det gäller att ge avslag och utvisa till Afghanistan. Landet har också ett avtal med Ashraf Ghani och Afghanistan om utvisningarna. Ett avtal som gör det enklare att utvisa asylsökande som fått avslag.
En av dem som landade från Österrike hade sin familj kvar i landet. Alla andra hade fått uppehållstillstånd men inte han. Det var från Europa världen lärde sig ord som humanitet. Vad ska vi göra med de orden nu?
Det är också många som vill se fler utvisningar. De som tänker att bara de har rätt att bo i de olika länderna.
Men Kabul som stad har nog med svårigheter. Varje dag hugger fattigdomens knivar omkring sig bland barn, hundar och vuxna.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
