Reportage om

Etiopiens bortglömda flyktingkris

Över en miljon internflyktingar i Etiopien står inför en regnsäsong med hunger och sjukdomar.

 Den här artikeln publicerades ursprungligen av IRIN News som är en nyhetsorganisation med fokus på humanitära kriser. Läs artikeln på engelska här. IRIN är inte ansvariga för översättningen. 

När de kniv- och pistolbeväpnade männen kom till huset stoppades de i dörren av Meret Sisays mamma medan hon flydde genom bakdörren.

Det var andra gången på mindre än ett år som 18-åriga Meret, i likhet med tusentals andra från gedeo-folket som i årtionden har bott  i West Guji-zonen i Oromia, hade blivit jagad från sin by på grund av sin etnicitet.

Nu är Meret en av de mellan 20 000 och 30 000 internflyktingarna som inväntar regnsäsongen i överfulla och taklösa härbärgen i byn Gotiti i Gedeo-distriktet som gränsar till Oromia.

Den etiopiska regeringen inte officiellt erkänt Gotitis invånare som internflyktingar, vilket hade berättigat dem humanitärt stöd.

Meret Sisay, 18, tvingades fly sitt hem vid två tillfällen förra året. Nu bor hon i ett tält i Gotiti i likhet med tusentals andra från gedeo-folket. Foto: Tom Gardner/IRIN. Bilden skyddas av upphovsrätt.


När IRIN besökte Gotiti i februari bodde familjer med upp till tio medlemmar i träskjul långt under FN:s standard för flyktingläger. Många barn hade uppsvällda magar, ett tecken på undernäring, och led av skabb, diarré och andra åkommor.

Meret var en av nästan en miljon etiopier som tvingats fly mellan april och juni på grund av etnisk förföljelse efter att Gedeo-folket anklagats av oromos för att försöka ta över deras mark och naturresurser.

I december, efter att hon och hennes sju syskon hade följt regeringens uppmaning och återvänt hem, blev hon en av de 15 000 som återigen flydde Oromia för tryggheten i Gedeo-distriktet.

De som som anlände till Gedeo berättade historier om kastreringar, avskurna kroppsdelar och gruppvåldtäkter utförda av lokala ungdomar och beväpnade rebeller.

Meret hade bara hunnit vara tillbaka i sin by i två dagar innan grupper av beväpnade unga män började trakassera henne och hennes familj.

– Vi hade börjat bygga hus. Men männen tog allt som regeringen hade gett oss… De tvingade i väg oss tomhänta, berättade hon för IRIN.

Totalt har fler 1,4 miljoner etiopier tvingats från sina hem under förra årets första halva – det största antalet internflyktingar i världen under 2018 – på grund av markkonflikter och etniska förföljelser som följt utnämningen av premiärministern Abiy Ahmed. Med honom kom slutet för landets auktoritära styre som hade hållit sådana spänningar i shack.

Den federala regeringens policy är att internflyktingar ska erbjudas ett säkert återvändande till sina hem.
I en ny handlingsplan som författades i februari av National Disaster Risk Management Commission (NDRMC), förkunnades målet att hjälpa alla internflyktingar att återvända till sina hem eller hitta ett nytt boende inom sextio dagar.

Chefen för NDRMC, Mitiku Kassa, säger att den snäva tidsplanen beror på regnsäsongens antågande och jordbrukares behov av att plantera sina grödor i tid.

– Annars kommer de vara beroende av bistånd även nästa år, sa han.

Mituku berättade för IRIN att han förväntar sig att gedeo-folket ska återvända till sina hem.

– Vi planerar inte att vidarebosätta dem.

Biståndsarbetare och internflyktingar uttryckte oro över den korta tidsfristen för att återvända. Enligt FN:s riktlinjer ska en sådan tidsplan vara trygg, frivillig, hållbar och värdig.

Flera tidigare försök att skicka tillbaka gedeo-folket till Oromia har misslyckats. Ett exempel är den stora flyktingvågen i juni förra året som kom kort efter att många just hade återvänt efter att ha flytt två månader tidigare.
Enligt en undersökning utförd av Etiopiens regering och UNHCR från slutet av förra året uppgav 90 procent av internflyktingarna i Gedeo att de inte ville återvända till Oromia än.

–Regeringen säger  att vi måste åka tillbaka. Men hur skulle vi kunna gör det när människor fortfarande dör där? sa kaffeodlaren Bekele Worasa, 45, som för närvarande bor i Gotiti.

– Under dagarna verkar allt fredligt, sa 86-årige Tegeno Tiba som nu bor i ett barnhem i staden Chelelektu i Gedeo.

– Men på natten kommer de i grupper. De sjunger och dansar samtidigt som de kastar stenar och avfyrar sina vapen. De trakasserar och skrämmer oss.

Berhanu Seid, 36, och Tegeno Tiba, 86. Foto: Tom Gardner/IRIN. Bilden skyddas av upphovsrätt.


Biståndsarbetare är oroliga över att den tidsplanen kan var kopplad till den kommande nationella folkräkningen, vilken ska börja i april. Det kan göra situationen i West Guji än mer komplicerad, eftersom spänningarna mellan de etniska grupperna förvärrats av oron kring deras respektive storlekar.

Enligt folkräkningen 2007 var 14 procent av invånarna i West Guji från gedeo-folket och 79 procent oromo.

Berhanu Fekele från välgörenhetsorganisationen World Vision International förklarade att oromos i Kercha, West Gujis mest instabila område, tror att gedeo-folket har blivit den största etniska gruppen. Detta, sa han, är vad som ligger bakom anklagelserna om att de försöker annektera området.

– Så de vill flytta tillbaka folk innan folkräkningen och hoppas att situationen inte blir värre? Det håller mig vaken om natten, sa en biståndsarbetare som oroade sig över att våldet kan öka när folkräkningen börjar.

På platser som Kercha söker återvändande nu skydd i provisoriska “uppsamlingscenter”, som marknadsplatser och kyrkor, eftersom de befarar att de är för farligt att återvända till sina byar. Många säger att deras egendomar har  blivit stulna eller förstörda.

Tusentals internflyktingar bor i provisoriska boenden i närheten av Mekane Yesus Church i Gotiti. Foto: Tom Gardner/IRIN. Bilden skyddas av upphovsrätt.


Utöver det har NGO:s som arbetat i West Guji sedan augusti vid upprepade tillfällen uttryckt oro över att återvändande kan ha uteslutits från lokala myndigheters listor över människor som är i behov av humanitärt stöd.

Etiopiens regering kontrollerar vilka som anses vara i behov av bistånd. Makten över fördelningen ligger hos lokala politiker som, enligt biståndsarbetare, i vissa fall favoriserar personer från sina egna etniska grupper.

Organisationer som är verksamma i West Guji har rapporterat att majoriteten av de som listats som i behov av stöd inte har varit internflyktingar. De har också också uppgett att vissa hushåll medvetet tilldelats för lite mat sett till deras storlek.

Rapporterna har väckt farhågor om att lokala myndigheter försöker driva gedeo-folket från Guji-zonen.
Biståndsorganisationer har bara tillåtits göra kontroller innan de fördelat mat under den senaste månaden.

– Vi talar om systematiska överträdelser av humanitära principer, det är tragiskt och det forsätter, sa chefen för en internationell NGO som arbetar i området. Han uttalade sig mot villkor att få vara anonym på grund av rädsla att förlora tillträde till området vid öppen kritik.

I Gedeo har matdistributionen i Gotiti och andra platser längs gränsen mot West Guji blockerats sedan augusti för att uppmuntra internflyktingarna att återvända till Oromia, berättade biståndsarbetare för IRIN, också de mot löfte om anonymitet.

Det är oklart om policyn kommer från de högre nivåerna av den federala regeringen. Men enligt biståndsarbetare besökte en högt uppsatt politiker från nybildade Fredsmyndigheten Gedeo i december och instruerade organisationer att inte ge assistans till dessa områden.

Kaffeodlaren Bekele Worasa, 45, flydde till Gotiti i december tillsammans med sin fru och elva barn. Foto: Tom Gardner/IRIN. Bilden skyddas av upphovsrätt.

Sedan dess har Fredsmyndigheten uppget att över en miljon tidigare internflyktingar har återvänt till sina byar – en siffra som många biståndsarbetare betvivlade.

– Detta är ett enormt problem för regeringen, sa en högre tjänsteman från en internationell organisation som arbetar i området.

– Men det som är mest tragiskt är att de inte tar emot den hjälp vi erbjuder. De förbjuder oss att arbeta, fortsatte han.

Enligt Ayyale Maaro Bokko, ledare för den lokala administrationen i Gedeb, i vilken Gotiti tillhör, kommer alla få humanitärt bistånd i West Guji om de återvänder.

– Vi uppmuntrar dem att återvända och få hjälp där. Regeringen ger stöd åt de som är i West Guji nu, sa han och lade till att oroligheterna i regionen snart skulle vara lösta.

Enligt Afrikanska unionens Kampala-konvention från förra året – som Etiopien undertecknat men ännu inte ratifierat – ska internflyktingar ha rätt till fri rörlighet och humanitärt bistånd vid behov.

I Gedeo sa ledaren för internflyktingkommittén, Abraham Dube, att han har försökt återvända till Oromia fyra gånger sedan april. Nu bor han tillsammans med tre andra familjer, totalt 30 personer, i ett fyra kvadratmeter stort tält.

Han sa att sex personer har dött av undernäring i hans läger (kallat “Spring site”) och att han inte har haft något kontakt med regeringspolitiker under hela sin vistelse där. Han och de andra internflyktingarna i Gedeo – inklusive de från andra delar av regionen som har mottagit humanitärt stöd – sa till IRIN att inte tror att det är säkert för dem att återvända till Oromia.

– Vi har ingenting här, sa Abraham.

– Vi växte upp där och vårt land är där. Men om inte regeringen skapar fred kommer vi att dö här.

Den här artikeln publicerades ursprungligen av IRIN News som är en nyhetsorganisation med fokus på humanitära kriser. Läs artikeln på engelska här. Toppfoto: Tom Gardner/IRIN. Bilden skyddas av upphovsrätt.

Hjälp oss skriva mer om Etiopien!

Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.

Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem.  Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.