Nyheter om Etiopien

Etiopiens ambassadör i Sverige: ”De skyldiga för övergrepp i Tigray ska ställas inför rätta”

I en längre skriftlig intervju med Blankspot beskriver Etiopiens ambassadör i Sverige Deriba Kuma hur han ser på kriget i Tigray, valet i juni, dammbygget och landets framtid.

Av Martin Schibbye 31 juli, 2021

I Blankspots serie om utvecklingen i Etiopien har turen nu kommit till Etiopiens ambassadör i Sverige. Intervjun genomfördes skriftligen som fråga/svar. Tidigare intervjuer har genomförts med Kjetil Tronvoll, The National Movement of Amhara (NaMA), Eskinder Nega, OLF:s ordförande Dawud Ibsa Ayana, ONLF.s ledning, Jawar Mohamed och andra aktörer.

Det har gått lite mer än två år sedan premiärminister Abiy Ahmed vann Nobels fredspris. Hur skulle du beskriva Etiopiens transformation sedan dess? 

– Både före och efter tidpunkten då premiärminister Abiy Ahmed tog emot Nobels fredspris 2019 så har Etiopien, under den nuvarande administrationen skyndsamt tagit landet in i en ny era av demokratisering, och ekonomisk, politisk och social transformation. Regeringen under Abiy Ahmed har genomfört omfattande reformer som gett hopp till miljoner etiopier både i landet i diasporan. 

– Oppositionsledare och tidigare förbjudna mediehus gavs generöst med politiskt utrymme att åter verka, repressiva lagar skrevs om; yttrandefriheten och pressfriheten garanterades fullt ut för att bara nämna några av de modiga reformer som genomdrevs. 

– Utöver detta rekonstruerade Etiopien sina diplomatiska relationer och band med Eritrea, vilket innebar att en flera decennier lång fiendskap lämnades bakom oss. Ett beslut som gjorde att luften blev lättare att andas över hela Afrikas horn. 

– Men dessa mängder av reformer gjorde inte alla glada. Samtidigt som de sände glädjevågor och hopp till miljontals invånare utmanade reformerna de grupper vars orättvisa politiska och ekonomiska ställning nu ifrågasattes. En av nationens allvarliga politiska risker har i mer än hundra år varit de olika formerna av politisk marginalisering och exkludering. Abiy Ahmeds administration tror starkt på att den här politiska kulturen som bygger på utestängning av olika grupper måste få ett slut och att en ny era av tillit, samförstånd och verklig federalism måste träda in i dess ställe. 

– Det är mot den bakgrunden man ska förstå den starka övertygelsen bakom det historiskt unika beslutet att öppna upp den politiska miljön och bjuda in alla politiska partier i exil att återvända till Etiopien för att delta i en fredlig politisk kamp. 

– Men oaktat regeringens egen tro på vägen framåt och medvetenhet om att de egna reformerna inneburit utmaningar, måste det adresseras att regeringen också sedan starten varit under konstant och gränslös press från missnöjda krafter. De har organiserat och stöttat anti-freds aktörer genom att använda de ekonomiska och politiska muskler som de byggt upp under de tre decennierna vid makten. Allt för att underminera den oundvikliga reformprocessen.  

Vilken betydelse har de nyligen genomförda valen för Etiopien? 

– De nationella valen som genomfördes i juni 2021 kan verkligen ses som historiska eftersom de var fria, rättvisa och fredliga om man jämför med något av de tidigare valen i landets historia. Man kan argumentera för att det här länge efterlängtade och högt efterlängtade valet var Etiopiens första verkligt fria och rättvisa val. Sedan 2018 har den nuvarande administrationen slagit in på en väg som innebär en demokratisering och ett utvidgande av det politiska utrymmet, för att skapa en bra grogrund för en demokratisk och informerad offentlighet. 

– I det sammanhanget innebar valet en ojämförbar möjlighet för en politisk transformation som är unik och kvalitativt annorlunda. Valet i juni 2021 bär med sig ett löfte om att bryta det onda kretsloppet av konflikt som länge varit det rådande i Etiopien. Med det här valet har alla etiopier fått en möjlighet att ta landet in i en ny framgångsrik era med ett nytt styre där vi kan bygga vidare på landets långa historia, vårt stolta folks ambitioner och förverkliga de möjligheter och den tillväxtpotential som vårt land besitter. 

– Valet kommer att bryta ny mark och för första gången i detta lands långa historia kan vi skapa ett parlament som innehåller ett brett spektrum av idéer, policys och där olika åsikter finns representerade. Ett parlament där det finns en plats för alla som tror på frihet, syster- och broderskap oavsett etnisk bakgrund, religiös inriktning eller andra skillnader. Ett system där allas välfärd är beroende av välfärden hos de individuella delarna som utgör samhället. 

Valet skulle ha hållits för över ett år sedan men sköts upp ett flertal gånger – varför är det så svårt att hålla val i landet? 

– Som vi alla minns så blev de nationella valen som skulle ha ägt rum i augusti 2020 uppskjutna på grund av Covid-19 pandemin. Beslutet att skjuta upp dem baserades i sin tur på villkor som stipuleras i landets konstitution. Landets konstitutionsutskott (The Constitutional Inquiry Committee) har haft flera öppna utfrågningar under vilka konstitutionen tolkades för att hitta vägar framåt när omständigheter som pandemin uppstod i anslutning till valet. 

– Till slut, och i linje med de rekommendationer som hälsoministeriet satte upp i oktober 2019 så beslutade landets valmyndighet att val skulle hållas den femte juni 2021.  Men, med hänvisning till registreringen av röstberättigade och andra logistiska och operationella aktiviteter bestämde valmyndigheten att tillsammans med politiska partier och samarbetsorganisationen för de olika partierna att sätta det slutgiltiga valdatumet till den 21 juni. 

– Det historiska valet ägde sedan också rum på den utsatta dagen, under en i stort sett fredlig dag förutom en del mindre incidenter vid några av vallokalerna. Flera inhemska och internationella observatörer har bekräftat att valet genomfördes fritt, rättvist och fredligt. 

Vad hände den 4 november 2020 i samband med att TPLF attackerade armébasen ”Northern Command”? Kom denna attack som en överraskning eller var staten beredd på ett krig med TPLF – och om så varför kunde inte de politiska meningsskiljaktigheterna lösas utan krig? Vad gjordes före kriget för att förhandla med TPLF. 

– Strax före gryningen den 4 november 2020 attackerade TPLF den federala arméns bas i Tigrayregionen i ett försök att stjäla artilleri och militär utrustning från det norra militärområdet. Målet för attacken, förbandet ”The Northern command” hade varit stationerat i Tigrayregionen i över två decennier för att skydda regionens befolkning mot alla former av hot. Detta föregicks av en serie incidenter och händelser som alla prövade den nuvarande administrationens tålamod till bristningsgränsen och som sammantaget bidrog till den oundvikliga situationen som uppstod. 

– Regeringen har tagit emot alla de olika politiska partierna med öppna armar sedan reformerna inleddes för två år sedan, men trots det har TPLF som en protest mot regeringen inlett samarbeten med anti-freds element som utlöst förödelsen. Sedan de första reformerna har den avvisade gruppen TPLF engagerat sig i att underblåsa våldsamheter i olika delar av landet. De slog dövörat till så fort den federala regeringen upprepade dess vädjan om att lösa meningsskiljaktigheterna på ett fredligt sätt. Den federala regeringen har gjort allt för att styra bort från en militär konfrontation med TPLF. Men trots den federala regeringens goda intentioner så har TPLF inte visat någon vilja att mötas. 

– Det som till slut fick en dålig relation att utvecklas till en katastrofal – var när gruppen begick de mest oerhörda av brott och attackerade landets nationella försvar och de militärer som var stationerade i Tigray. Detta angrepp gav inte regeringen något annat val än att inleda en operation för att återställa lag och ordning och mota tillbaka det allvarliga hot som denna grupp innebär mot den konstitutionella ordningen och nationens överlevnad. 

– TPLF tog två djupt felaktiga beslut: För det första så genomförde de ett val som inte var godkänt av den federala regeringen. Valet blev följaktligen förklarat som icke-konstitutionellt och ogiltigt eftersom det hölls i strid med landets valmyndighet som är de enda som kan arrangera val. Dessutom trotsade detta val alla regler som valmyndigheten satt upp för hur fria val ska genomföras. Därefter uppmanade TPLF alla sina politiker i det nationella parlamentet och på myndigheter att säga upp sig och infinna sig i Tigray. 

– Det andra felaktiga beslutet TPLF tog har att göra med armén. Det är enbart den federala regeringen som kan sätta in armén för att skydda nationens suveränitet och nationella säkerhet. Att obstruera så att armén inte kan utföra sin nationella plikt och hindra dess officerare från att utföra sitt uppdrag är ett allvarligt brott. 

Redan tidigt under kriget kom anklagelser om ett folkmord i Tigray. Det följdes av rapporter om sexuellt våld. Hur ser ni på dessa anklagelser och hur utreds dem? 

– Internationella medier har varit fullt upptagna med att rapportera alla sorters brott i Tigrayregionen. Regeringen har erkänt att det skett människorättsövergrepp, framför allt könsbaserat våld. Men, med det sagt, så är situationen i Tigray inte någonstans i närheten av att klassificeras som folkmord. 

– Regeringens sympatier ligger hos de människor som drabbats och vi uppskattar det stora intresse som med all rätta ligger på skyddet av civilbefolkningen i Tigrayregionen. Vi kommer inte heller lämna någon sten orörd tills sanningen är uppdagad och de skyldiga för de övergreppen ställs inför rätta. Redan nu har, baserat på de förundersökningar som gjorts av statsåklagaren och den federala polisen, flera individer inklusive militärer i den federala armén ställts inför rätta. 

– Med det sagt så anser den etiopiska regeringen också att det finns ett behov av att reda ut de snedvridna rapporterna som utmålar den federala regeringen som förövaren bakom alla brott, samtidigt som den krigförande parten TPLF framställs som ”underdogs” och utsatta för alla påstådda hemskheter och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i regionen. Regeringen har en nolltolerans mot människorättsövergrepp och kommer att hålla samtliga, vilka de än månde vara, ansvariga för brott som begåtts. 

– Överenskommelsen mellan människorätttsorganisationen Ethiopian Human Rights Commission och FN om att utföra en gemensam undersökning kring de påstådda övergreppen i regionen är i sig ett bevis för att den federala regeringen prioriterar dessa frågor och tar dem på högsta allvar. 

– Tyvärr har det internationella samfundet fortsatt att bombarderas med vinklade rapporter som inte överensstämmer med fakta på marken. Selektiv perception i nyhetsrapporteringen och journalister som har fortsatt att se saker genom färgade glasögon tenderar att skapa en nyhetsförmedling där den federala regeringen är ”the usual suspect” för alla påstådda brott och övergrepp i Tigrayregionen. Brådskan att anklaga regeringen överskuggar de väl underbyggda rapporter som finns om brott mot mänskligheten av TPLF-klicken mot de oskyldiga civila i exempelvis staden Maikadra. 

Den senaste tiden har det rapporterats om hotande svält i Tigray. Hur allvarlig är den humanitära situationen?

– Den humanitära situationen i Tigray är verkligen mycket allvarlig. Men med det sagt är den långt ifrån att benämnas som en ”svältkatastrof” – hur gärna än vissa internationella organisationer och medier skulle vilja det. Sedan operationen för att upprätthålla lag och ordning avslutades har mat och andra förnödenheter levererats till 4,5 miljoner av regionens invånare i en första leverans, följt av 4,3 miljoner mottagare i en andra och tredje runda. Tillsammans med partners innebär detta att ungefär 33 procent av behovet är uppfyllt men ett signifikativt gap återstår framför allt när det gäller andra förnödenheter än mat. Hittills har 154,260 ton med mat till ett värde av 4,8 miljarder Birr eller 122 miljoner dollar distribuerats. För närvarande arbetar sex globala organisationer World Food Program, World Vision, CARE, Relief Society of Tigray (REST), Food for the Hungry (FH) tillsammans med Etiopiens regering för att möta behoven i regionen. 

Sedan krigets utbrott i november har det varnats för att Etiopien är det ”nya Jugoslavien” eller det ”nya Rwanda” men även om spänningarna finns där så kan man konstatera att så inte har hänt ännu. Men hur ser du på riskerna för att konflikten eskalerar? 

– Etiopien är en stat med en lång historia, en egen civilisation: de sociala banden mellan människor och institutioner har utvecklats under århundraden. De är band som inte brister lätt. De har prövats om och om igen, men de har överlevt alla existentiella hot och utmaningar landet stått inför under dess historia och den här trenden implicerar att denna motståndskraft kommer att stå sig stark länge. 

– Vissa missnöjda politiska krafter och terroristorganisationer som TPLF kommer att försöka att eskalera konflikten i vissa områden. Men som det ser ut nu har inte den typen av styrkor någon signifikant kapacitet att utgöra ett existentiellt hot mot landet. Och även om de försöker har Etiopien kapaciteten att försvara sin suveränitet och territoriella integritet. 

Ambassaden har varit kritiska till hur medier rapporterat om konflikten i Tigray. Vad är det ni saknat i rapporteringen? 

– Ja, delar av det internationella samfundet och medier, inklusive svenska medier har varit upptagna med att föra fram grundlösa påståenden mot Etiopien. En del rapportering har baserats på falsk information som spridits av terroristgruppen TPLF själva. Desinformationskampanjen mot Etiopien har varit omfattande. Men den typen av överdrifter tjänar inget syfte – det varken hjälper de berörda i Tigray eller Etiopien i stort och det måste upphöra. Medier måste på nära håll söka att förstå komplexiteten: De politiska och sociala lagren och sammanhanget som existerar i Etiopien. 

– En obalanserad rapportering som enbart bygger på enstaka delar och grupper kommer endast att eskalera konflikten. Det saknas också, både hos medier och aktörer som rapporterar, en verkligt grävande rapportering. Därför finns det ett uppenbart och akut behov av att journalistiska principer upprätthålls istället för att ta ställning för sidan som spelar offerrollen. Vi förväntar oss professionell rapportering som lever upp till denna standard och följer den journalistiska etiken. Vi förväntar oss att de internationella rutiner som finns när det kommer till att rapportera om känsliga konflikter beaktas av reportrarna. Vi uppmanar också det internationella samfundet att inte lättvindigt låta sig förledas av propagandakampanjen från TPLF-klicken och dess sympatisörer, inklusive delar av internationell media som tenderar att glömma bort brotten som denna gruppering har begått. De har en lång historia av outsägliga grymheter mot etiopier i över tre decennier. 

– Det ska inte heller glömmas bort att regeringen i Etiopien har haft att göra med en kriminell organisation, beväpnad till tänderna. Det vore då naivt att utesluta risken för att civila skulle drabbas under en operation som syftar till att återställa lag och ordning i regionen. Vi har sagt det flera gånger och upprepat det: oönskade saker kan hända när man har att göra med en grupp som inte tvekar att använda civila som mänskliga sköldar och deras hem som gömslen. 

De diplomatiska relationerna mellan Sverige och Etiopien går långt tillbaka i tiden. De har under perioder varit frostiga. Men hur har den senaste utvecklingen påverkat situationen? 

– Etiopien och Sverige har en 100-årig diplomatisk relation, en relation som har överlevt olika regimer och situationer. Etiopien högaktar de bilaterala och multilaterala samarbetet med Sverige och försöker ständigt utveckla våra bilaterala relationer från bistånd till handel. Vi skulle vilja se fler och mer omfattande investeringar, handel och mer turism länka länderna samman.

– Politiska ledare för de båda länderna, inklusive respektive stats- och premiärminister, utrikesminister och andra ledande ministrar har alla kontakt med sin motpart inom respektive område och för där en pågående dialog. Under nuvarande år har vi också haft bilaterala politiska konsultationer med respektive lands vice utrikesminister. Dessa bilaterala konsultationer har gett vardera sida en möjlighet att reda ut sakfrågor och ha en ärlig och öppen dialog. 

– Vi anser att Sverige har en god bild och förståelse för den komplexa politiska situationen i Etiopien och utifrån det har de erbjudit stöd kring att bedriva en nationell dialog och även kring de nationella valen under juni. 

Situationen för journalister i Etiopien har enligt pressfrihetsorgansationen Reportrar utan gränser den senaste tiden försämrats, efter några år av förbättringar. Hur kan friheten för journalister skyddas och vilken är statusen för den planerade mediereformen i landet?

– Yttrandefriheten och skyddet av pressfriheten är djupt förankrade värden i den etiopiska konstitutionen. Den nuvarande regeringen är starkt engagerade i dessa värden, ett engagemang som manifesterats genom handling. Ett av de första besluten som denna regering tog var att frige journalister och politiska fångar från fängelserna. 

– En serie av reformer har sedan dess implementerats under de tre senaste åren för att utvidga det offentliga samtalet och främja det fria utbytet av idéer. En rad restriktioner och hinder som tidigare existerat för pressen har fullständigt tagits bort eller reformerats för att ge journalister bättre tillgång till information, både för inhemska och utländska medborgare. Målsättningen att fullt ut reformera det etiopiska medielandskapet är en pågående process och regeringen i Etiopien ska fullfölja den ambitionen. Det finns för närvarande 35 utländska mediaorganisationer för vilka 129 permanent stationerade korrespondenter med licens arbetar. Även mitt under den pågående operation i Tigrayregionen så har mer än 82 utländska journalister från en lång rad länder getts tillträde till området.  

Om vi återgår till Tigray, en konflikt som nu har pågått i över åtta månader. Vad behövs för att den ska kunna lösas. Hur ser en lösning ut? 

– Trots den federala regeringens försök att få på plats en obegränsad tillgång för den humanitära hjälpen så har hjälparbetare fortfarande svårt att nå alla områden i regionen för att leverera det humanitära bistånd som civilbefolkningen är i akut behov av. Att nå fram till dessa områden är nödvändigt för att undvika att matbristen blir kritisk. Samtidigt så har insatser satts in för att stödja regionens lantbrukare och bönder, mot bakgrund av att det har varit svårt för alla att kunna plantera under den pågående säsongen. Det är essentiellt att det som är kvar av odlings- och planteringssäsongen inte störs eftersom det i nästa led då kan leda till allvarliga konsekvenser för möjligheterna till försörjning. Det finns också ett brådskande behov av att skynda på återförandet av regionens internflyktingar till deras hembyar. Detta är en utmaning som måste tas itu med så fort det bara är praktiskt möjligt. 

– I ljuset av utmaningarna beskrivna ovan har den federala regeringen beslutat sig för att angripa problemen på ett uppriktigt och djärvt sätt genom att utlösa ett ensidig humanitärt eldupphör (Unilateral Humanitarian Ceasefire) En paus från de militära aktiviteterna, vilken trädde i kraft den 28 juni 2021 för att möjliggöra för de ovan nämnda utmaningarna att adresseras. Den federala regeringen var övertygad om att denna åtgärd både kan möjliggöra bättre tillträde för de humanitära insatserna och stärka ansträngningarna för att rehabilitera och återuppbygga Tigrayregionen. Därför hade alla federala och regionala, civila såväl som militära institutioner blivit beordrade att implementera eldupphöret i enlighet med de direktiv som den federala regeringen fastställt. 

– Å andra sidan, om man följer organiseringen bakom och det fredliga och framgångsrika nationella valen till parlamentet i juni, så kan man se att insatser görs för att växla upp arbetet med att bygga ett starkare, mer enat och demokratiskt land. I anslutning till det har den etiopiska regeringen tagit fram en färdplan för inkluderande dialog för att lösa krisen i Tigray och se till att en hållbar fred och stabilitet blir verklighet i regionen. Den här dialogen och processen kring den kommer att involvera lagliga oppositionspartier, högt uppsatta medlemmar av TPLF som visat en vilja och beredskap och vilja att välja fredens väg tillsammans med näringslivet, civilsamhällets organisationer, äldreråd och andra prominenta personligheter. 

Samtidigt som konflikten i Tigray pågår fylls Millemiumdammen, som kommer att ge elektricitet till miljoner av etiopier. Den senaste tiden har Egypten ökad den politiska pressen mot Etiopien. Vad är statusen i dag vad gäller fyllningen av dammen och vilka risker och möjligheter ser du framöver.  

– Vad gäller förhandlingarna kring The Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD) arbetar Etiopien outtröttligt för att säkerställa att länderna som ligger nedströms ska dra fördel av dammen på samma sätt som etiopier kommer att göra. Vattnet i Nilen utgör två tredjedelar av landets ytliga vattenresurser. Men trots att vi begåvats med dessa vattenresurser har Etiopien ställts inför återkommande torka, allvarliga översvämningar och en osäker vattenförsörjning för att kunna möta människors behov av vatten. 

– Mer än 65 miljoner etiopier har idag inte tillgång till elektricitet. Landets energibehov växer också med 19 procent per år. Mot den bakgrunden är GERD instrumentellt för vår nations ansträngningar att adressera ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar samt möta FN:s milleniemål och den Afrikanska unionens agenda 2063. Bristen på energi har också snabbat på avskogningen och effekterna av det är också något som påverkar Nilens vitalitet, en fråga som även den borde bekymra Egypten. 

– GERD är ett nationellt projekt, byggt enbart genom direkta bidrag från den etiopiska befolkningen eftersom Egypten har konsekvent blockerat möjligheterna att söka internationell finansiering för dammbygget. Etiopien har inga dåliga intentioner mot länderna nedströms, inte heller utgör dammprojektet något hot mot regional fred och säkerhet. Det är en vattenkraftsdamm vilket innebär att dammen i sig inte konsumerar Nilens vatten. Dammen har flerfaldiga fördelar, inte bara för Etiopien utan också för Sudan och Egypten. Medan Egypten agerade unilateralt under byggandet av den egna High Aswan Dam såväl som vid Peace och Toshka kanalerna som avledde Nilens vatten från dess naturliga flöden så har Etiopien agerat unikt genom att bjuda in och engagera både Sudan och Egypten under hela konstruktionsfasen med ambitionen att bygga det nödvändiga förtroendet och tilliten kring projektet. 

– När det gäller fyllningen av dammen och dess status så kommer det första stadiet av fyllning genomföras under en period av två år. Redan nu har 4,9 miljarder kubikmeter vatten fyllts på under den senaste regnsäsongen och nästa steg sker under den kommande regnsäsongen då det beräknas att 13,5 miljarder kubmeter vatten kan komma att samlas upp. Detta ska ses i perspektiv av att det årliga flödet är 49 miljarder kubikmeter vatten och uttaget kommer inte orsaka någon signifikant skada på reservoarer nedströms. 

– Det är viktigt att nå en överenskommelse kring riktlinjer och regler kring den första fyllningen som också tar hänsyn till den oro och de synpunkter som finns i länderna nedströms inklusive frågor kring säkerheten, datautbyte och mekanismer för att koordinera andra relaterade tekniska frågor. Det är också kritiskt att understryka att processen som leds av den Afrikanska Unionen är den som gäller för att nå detta mål. 

– Etiopien har förbundit sig att låta AU leda denna process med tre parter under det nuvarande ordförandeskapet av Demokratiska Republiken Kongo. Tyvärr har Egypten och Sudan obstruerat den här processen. Det kongolesiska ordförandeskapet hade ordnat med ett första möte i Kinshasa den 4 april 2021, men återigen avvisade Egypten och Sudan detta genom att motsätta sig den kommuniké som ordföranden i Afrikanska unionen lade fram. De föreslog att observatörer skulle ersätta de tre länderna och den afrikanska unionen. 

– De två länderna följer ett handlingsmönster där de försöker underminera den AU-ledda processen och de försöker lyfta ut frågan bort från en afrikansk plattform. Hur som helst, så planerar den Afrikanska unionen att återuppta förhandlingarna inom kort med målsättningen att nå en tillfällig överenskommelse kring den första delen av fyllningen av dammen och den årliga driften. 

Om vi blickar ytterligare fem år framåt. Hur ser du att Etiopien har utvecklats. Vad kommer att ha förändrats? 

– Ser man tillbaka på de föregående tre åren så har Etiopien under den nya administrationen genomgått en omfattande politisk, ekonomisk och social transformering. Under de kommande fem åren så hoppas jag att denna process konsolideras så att landets resa mot demokrati möjliggörs och att ekonomin tar fart. Vi har nyligen hållit fria och fredliga val, för första gången i historien och de kommer att utgöra fundamentet i Etiopiens utveckling mot demokrati samtidigt som det möjliggjort tillträdet av en stark och legitim regering.  

– Dessa förbättringar inom det politiska området kommer att kunna skapa en fruktbar miljö även för ekonomin att växa mot bakgrund av att landet öppnas upp. En process som redan inletts genom en liberalisering av telekomsektorn och andra sektorer kommer att följa efter. 

I Blankspots serie om utvecklingen i Etiopien har tidigare intervjuer genomförts med Kjetil Tronvoll, The National Movement of Amhara (NaMA), Eskinder Nega, OLF:s ordförande Dawud Ibsa Ayana, ONLF.s ledning, Jawar Mohamed och andra aktörer, de kan alla läsas här.

Intervjun genomfördes den 15:e juli. För att följa utvecklingen sedan dess – skriv upp dig på vårt nyhetsbrev så missar du inget.

Av Martin Schibbye