Röster om ,

"En ny generation hazarer kräver sina rättigheter" – Dagbok från Kabul vecka 35.

Den här veckan tänkte jag skriva om historien. Om hazarernas historia. Från 1800-talet och fram tills idag. Men också om de nya proteströrelser bland hazarer som tar form.

När Afghanistan blev en stat på 1860-talet så besegrade Amir ’Abd  al-Raman Khan sina rivaliserande släktingar och gjorde sig till enväldig emir. 

Den befolkningsgrupp som drabbades värst under hans styre var hazarerna som hamnade i konflikter med grupper som gjorde anspråk på deras mark. De fick inget stöd av emiren och startade då ett uppror 1888. Såväl nomaderna som emiren var sunnimuslimer men hazarerna shia. Upproret slogs ner av Rahman Khan med extrem grymhet.

Det var främst till grannländerna som hazarerna flydde under de första folkmorden i Afghanistan i slutet av 1800-talet. Siffrorna är naturligtvis osäkra, men enligt beräkningar fördrevs över 60 procent av hazarerna från sina områden och ett okänt antal mördades och förslavades. Det var början på förföljelserna som fortsatt till våra dagar. Särskilt svåra var förföljelserna under talibanregimen, då hazarerna utsattes för upprepade massakrer. En ägde rum i februari 1993 i Kabul i stadsdelen Afshar, som huvudsakligen beboddes av hazarer. 

Ett annat exempel är de massmord som talibanerna genomförde 1998 i Mazar-e- Sharif och Bamyan. Mindre känt är att hazarerna varje år också attackeras av väpnade enheter ur folkgruppen Kuchi, nomadiserande pashtuner.

Åratal av massmord, förföljelse och diskriminering har drivit miljontals hazarer på flykt. Stora befolkningsgrupper lever än idag i grannländerna Pakistan och Iran och numera också i övriga världen. 

Det finns ett antal hazarer som sökte asyl i Australien och där fick de stanna och har idag sina rättigheter. Men i varken Pakistan eller Iran har hazarerna varit välkomna. Det har funnits perioder när de haft de ganska bra och känt sig välkomna men på senare tid har det blivit allt svårare. 

En rad urskiljningslösa väpnade attacker har ägt rum mot hazarer i Pakistan de senaste åren. Det har särskilt drabbat boende i staden Quetta nära gränsen till Afghanistan, där många hazarafamiljer bott i flera generationer. 

Stadens stora hazarabefolkning lever isolerad i stora enklaver, som många inte vågar lämna.

Under 2000-talet har över tusen människor dödats och ännu fler sårats i angrepp som utförts både av religiösa extremister och nationalister från Baluchistan.

Hazarernas antal i Afghanistan uppskattas till mellan tre och nio miljoner, motsvarande 9–28 procent av landets totala befolkning. 

Få nyheter om detta systematiska dödande har letat sig fram till nyhetsmedier i väst. På senare tid har också Pakistan initierat deportationer av hundratusentals hazarer tillbaka till Afghanistan.

Situationen är liknande i Iran även om de inte utvisar de som har ID-kort, men de behandlar hazarerna väldigt dåligt och även de som jobbar och tjänar pengar diskrimineras genom att måste betala höga avgifter för bank och id-kort.

I Iran lever också hundratusentals papperslösa hazarer med minimal möjlighet att någonsin få uppehållstillstånd och uppnå jämställdhet med övriga iranier. 

Hazarerna har blivit en andra rangens medborgare som systematiskt diskrimineras på arbetsmarknaden och hänvisas till de tyngsta och sämst betalda jobben, om några. De utsätts också för trakasserier. 

Under kriget i Syrien skickades tusentals unga papperslösa hazarer till Syrien av Irans regim för att bli kanonmat i Bashar al-Assads styrkor i kriget i Syrien. 

Majoriteten av asylsökande från Afghanistan som har sökt sig till Sverige tillhör minoritetsgruppen hazarer. En grupp som har varit utsatt för rasism och diskriminering under historien. Om det handlar veckans dagbok.

Så förutom krigen och fattigdomen är det också etnisk diskriminering, dödshot och trakasserier som gör att de allra flesta ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan är hazarer. 

En del är från Afghanistan, många har flytt landet redan som små, andra åter är födda och uppvuxna i Pakistan eller Iran.

Sedan talibanregimen störtades 2001 har hazarerna i Afghanistan organiserat sig för att kämpa för sina rättigheter. En stor protestvåg drog igång 2015 sedan den nioåriga hazaraflickan Tabasom hittades halshuggen tillsammans med sju andra hazarer, tre kvinnor och fyra män. Det var IS som låg bakom dådet. 

Den senaste tiden har också väpnade män från talibanerna eller IS, som nu blivit mer aktiva i Afghanistan, godtyckligt stoppat bussar och bilar och tvingat ut hazarer som avrättas på platsen. 

Ett stort antal sådana attacker har inträffat de senaste åren, men händelsen med flickan Tabasom fick hundratusentals att demonstrera mot våldet och för sina rättigheter. 

Jag skriver inte att det bara är hazarer som dödade av talibanerna, det finns andra folkgrupper som också drabbas av Talibanernas attacker.

Den senaste större proteströrelsen fick fart när den afghanska regeringen beslutade om att dra en kraftverksledning från Turkmenistan genom Afghanistan. 

Från början var planen att den skulle gå genom den fattiga men folkrika provinsen Bamyan, till stor del befolkad av hazarer. Bygget skulle kunnat bli ett uppsving för hela regionen med industrialisering och arbetstillfällen. Därför blev besvikelsen stor när regeringen tidigare i år beslöt att ledningen istället skulle dras genom ett i stort sett obefolkat område, Salang.

För hazarerna blev det den tändande gnistan till en bred folkrörelse som fick namnet Enlightenment – upplysningen, symboliserad av en elektrisk lampa. 

Den nya dragningen blev för hazarerna ytterligare ett bevis på hur makthavarna i Kabul medvetet missgynnar hazarerna på alla områden. Hundratusentals hazarer men även andra folkgrupper deltog i massdemonstrationer i Bamyan, Kabul och på andra platser i Afghanistan. Protesterna pågick hela våren och sommaren, men regeringen ändrade inte sitt beslut. 

Vid ett tillfälle exploderade bomber när ungdomarna demonstrerade.  Tillståndet var klart, och demonstrationsväg beslutad. Polisen hade blockerat tillfartsvägarna med containers.

Men när demonstrationen höll på att ebba ut, skakades torget av två kraftiga explosioner. Två självmordsbombarare sprängde sina laddningar och torget fylldes av döda och sårade. 

Hade explosionen skett lite tidigare, när torget var fullt av demonstranter hade antalet döda blivit mycket högre. Nu dödades över 80 personer, varav de flesta kom från Jaghori, ett område i Hazarajat. Över 300 hazarer sårades. I sociala medier i Afghanistan fanns många som beklagade det som skedde, men det fanns också flera rasistiska kommentarer, som menade att det var synd att inte fler hazarer dödades.

Den nya Enlightenmentrörelsen är olik tidigare rörelser bland hazarerna. Den drivs av en ny generation hazarer, som i högre grad fått tillgång till utbildning. Medan äldre hazaraledare nöjt sig med vissa ministerposter, har den nya rörelsen en mycket mer omfattande agenda och vill utveckla Afghanistan till ett land utan korruption, diskriminering eller fattigdom.

Men hur ser då denna nya generation som orsakerna till förföljelserna och diskrimineringen? 

Säkerhetsläget i Afghanistan är farligt för alla och hazarer är särskilt utsatta, enligt Mohamad som varje vecka skriver dagbok från Kabul.

Det finns olika uppfattningar om saken. En handlar om religion. De flesta, men inte alla, hazarer bekänner sig till shiariktningen inom islam, medan majoriteten i Afghanistan är sunnimuslimer. Strängt religiösa sunnimuslimer betraktar shiamuslimer som otrogna, avfällingar som får dödas. Det finns också ett inslag av ren rasism i förföljelserna: många hazarer har mongoliska drag, vilket skiljer dem utseendemässigt från majoritets-befolkningen. Detta sammantaget har bidragit till att vissa grupper i Afghanistan ser med förakt på hazarerna, deras språk och kultur. Ända till helt nyligen har de förvägrats utbildning och tillgång till högre tjänster. Istället har de förvisats till de lägst ansedda arbetena, vilket bland annat boken och filmen ”Flyga drake” skildrar.

Hur ser framtiden ut för hazarerna? 

Tyvärr inte så ljus. Att både Europa och Pakistan deporterar hundratusentals hazarer till hemlandet pekar mot en humanitär katastrof i ett land som redan svämmar över av internflyktingar. Om IS förlorar mark i Syrien, kan man förvänta sig att rörelsen aktiverar sig i andra länder, som Afghanistan, där de redan har fotfäste. Det pekar mot en ökad terror mot hazarerna. Rivaliteten mellan Iran och Saudiarabien sprider hat mellan shia- och sunnimuslimer, vilket gör det omöjligt för hazarerna att bo i områden där sunnimuslimer dominerar.

Också den ekonomiska situationen i hazarernas områden väcker oro. De flesta lever av små jordbruk, som ska föda stora familjer. När barnen är vuxna måste de ge sig iväg, och traditionellt har de sökt sig till grannländerna, en möjlighet som nu är ytterst begränsad. Arbetslösheten i Afghanistan är skyhög.

Så vart ska hazarerna ta vägen, när alla vägar stängs för dem?

Det är därför jag tycker att låt i alla fall de som sökte asyl i Sverige få stanna. De är inte terrorister utan de vill se en framtid i ert land. En ljus framtid. Sverige är ett land som kan ta emot och förlorar inte något utan får något nyttigt i samhället.  

I Sverige behövs fler invånare för att utveckla landet. I verkligheten kastar ni tillbaka guldet till gruvan. Ett barn som ska gå i skola innan det kan börja jobba i Sverige kostar mycket, men de flesta ungdomar från Afghanistan kan snabbt börja jobba.

Det fanns också en tid för över hundra år sedan då över en miljon svenskar blev flyktingar till USA och ingen av dem utvisades tillbaka. 

**

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. 

Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.