Även i år försökte vi som utvisats samlas för att minnas julen. I Kabul är det dock inte riktigt tillåtet att fira jul.
Av Mohammad 25 december, 2020
Jag vill önska alla som läser min dagbok en God Jul. Julen för mig är glädje och gemenskap och jag önskar att jag hade kunnat fira den tillsammans i Sverige med människor jag känner.
Även om jag inte kan göra det i år så har det hjälpt mig att måla tavlor över hur det ser ut på julen. Jag har postat några av tavlorna till personer som har beställt och jag vet att de flesta kom i fram i tid till julafton och att de andra är på väg.
De som köpt mina tavlor ska veta att den inkomsten verkligen hjälpt mig att lösa mina problem här.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Förra året firade vi jul tillsammans vi som utvisats och bor ihop. Även i år försökte vi ses för att minnas traditionen. I Kabul är det inte riktigt tillåtet att fira jul – till och med det persiska nyåret ifrågasätts och många är vidskepliga när det kommer till att acceptera andras nyår och traditioner.
Jag pratade i veckan med en annan afghanska kille som också varit i flera olika länder och firat olika högtider. Vi pratade om att nyåret här skiljer sig från de som firas i Europa. Om tre månader blir det år 1400 och han sa att han hellre hade räknat tiden från Kristus födelse eftersom resten av världen räknar på det sättet.
Det tillhör inte vanligheterna att någon säger så och skulle jag fråga runt bland folk om vad de tycker om olika traditioner skulle det kunna vara farligt.
Synen på andra länders traditioner och tideräkning har ändrat sig mycket under åren och det finns de som vill fira och andra som tänker annorlunda. De får tänka hur de vill.
Jag personligen vill se en värld utan krig, våld, ojämlikhet och rasism – där alla människor har samma värde. Min tid här i Kabul och diskussionerna jag hade i Sverige har också fått mig att inse att en människa kan vara både bra och dålig och att att alla människor också kan ändra sina åsikter genom att de får en utbildning, eller genom att uppfostras på olika sätt.
Så här i slutet av året kan man bara konstatera att vi vet inget om 2021. Vi kan minnas jular i Sverige på dagen men på natten smäller bomberna. En ny bomb smällde i veckan som ska ha varit utlöst av magnetism. Det kan aldrig få vara bara lugnt i den här staden. Ingen lugn och ro.
Det är inga fredsavtal snarare krigsavtal. Fler och fler familjer förlorarar anhöriga.
Jag vill försöka hitta något att skriva om i årets näst-sista dagbok som inte gör en ledsen. Men detta är en stad i sorg. Jag kan inte hitta på positiva nyheter som att vi nu är säkra, eller inte är rädda längre. Kanske vänjer man sig en dag, det verkar så på de som alltid bott här. Men så fort jag hör ett högt ljud rycker jag till.
I veckan dog fyra läkare. Samma personer som brukar rädda liv, fick ge sina liv. Politiker har bilar med skottsäkert glas men de civila har bara sin tunna hud.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
