Det regerande partiet MPLA vann med en knapp marginal i parlamentsvalet i Angola samtidigt som stödet för deras motståndare ökade kraftigt. Enligt forskaren Christina Udelsmann Rodrigues beror det här på en ökad mobilisering bland befolkningen.
Av Linnea Bergqvist 4 september, 2022
Under måndagen utropades partiet “Folkrörelsen för Angolas befrielse” (MPLA) till vinnare i parlamentsvalet i Angola, men segern var knapp då partiet vann med 51 procent av rösterna – en minskning med 10 procent sedan det föregående valet.
Samtidigt hade stödet för deras största motståndare, oppositionspartiet Unita, stigit från 27 till 44 procent vilket gjorde valet till det jämnaste på 30 år.
Enligt Christina Udelsmann Rodrigues, forskare vid det Nordiska Afrikainstitutet, var valet unikt av flera anledningar. Bland annat för att intresset för politik steg bland landets unga.
– Vad vi har sett är att de unga väljarna valde att höja sina röster för att visa att de inte är nöjda med situationen i landet. Oppositionen lyckades även mobilisera stora delar av samhället och lyfta fram de kritiska rösterna som har ifrågasatt styret och presidenten, säger hon.
I samband med att resultatet offentliggjordes meddelade Unita att de ville att rösträkningen skulle göras om då de ansåg att partiet borde ha fått åtminstone 64 procent av rösterna.
Unitas partiledaren Adalberto Costa Junior har tidigare sagt att valet är riggat av MPLA, och att han vill att internationella aktörer ska se över valprocessen.
Unita skrev ett brev till valkommissionen där de har la fram sitt underlag och kontaktade även landets författningsdomstol.
– Vi vet inte vad som kommer hända härnäst förrän domstolen har tagit ett beslut. Dock är det inte ovanligt i Angola, eller i något annat land, att ett parti som förlorar ifrågasätter resultatet, säger Christina Udelsmann Rodrigue.
Partiet MPLA kom till makten i samband med att Angola blev självständigt år 1975. Fyra år senare efterträdde José Eduardo dos Santos landets första president, Agostino Neto, då denne dog 1979. En position han sedan kvarhöll i 38 år.
Dos Santos blev ökänd för att leda en korrupt regering som lät stora delar av landets inkomst gå till högt uppsatta personer inom politiken, militären och affärsvärlden. När han till mångas förvåning valde att avgå år 2017 blev den dåvarande finansministern João Lourenços utvald till han ersättare.
Den nya presidenten lovade att han skulle få bukt med korruptionen och den svåra ekonomiska situationen i landet. Han påbörjade en anti-korruptionskampanj som ledde till att flera MPLA medlemmar sparkades, och även åtalades, men arbetet med att minska den utbredda fattigdomen och arbetslösheten stagnerade.
– Stämningen i samhället har förändrats under de senaste åren. Det finns fortfarande en stor misstro gentemot regeringen och dess hantering av statliga medel. Optimismen som fanns när presidenten valdes har avtagit och nu vill befolkningen veta vad pengarna går till, och vad regeringen gör för att ändra den negativa utvecklingen i landet. De vill se resultat, säger Christina Udelsmann Rodrigue.
Att förtroendet för staten är lågt syns även i valdeltagande då endast 44,8 procent av de 14 miljoner invånarna som har rätt till att rösta valde att engagera sig under valdagen. Däremot konstaterade valkommissionen att valet genomfördes på ett bra sätt och menade på att flera åtgärder har gjorts för att säkra dess legitimitet.
Bland annat deltog över 2000 nationella och internationella valobservatörer från flera samarbetsorganisation såsom “Gemenskapen av portugisisktalande länder” (CPLP) och Afrikanska unionen (AU) för att följa utvecklingen i valet.
– I Afrika har fokuset på trovärdiga och demokratiska val ökat, vilket har lett till att det har implementeras nya riktlinjer för hur val ska gå till. Att Angola hade ett stort antal valobservatörer från Afrika på plats går i led med den roll som de vill ha i regionen, och hur de vill bli sedda av andra länder, säger Christina Udelsmann Rodrigues.
Hon tror att den kommande mandatperioden kommer att vara avgörande för presidenten och MPLA som kommer att behöva skapa fler jobbmöjligheter i landet.
Angola är ett oljerikt land men arbetena inom oljebranschen kräver generellt expertis och utbildning, något som inte alla har. Istället är uppemot 80 procent av befolkningen beroende av den informella sektorn.
Till följd av det tror inte Christina Udelsmann Rodrigues att det bara handlar om partierna eller ett byte av regering för befolkningen, utan att de istället vill se en riktig förändring.
– Befolkningen vill se saker förändras så att deras liv kan bli bättre, och så landet kan komma bort från den situationen det är i. Det finns en oro kring framtiden och vad som kan ske. Av den anledningen är det hoppet om förändring som är det viktigaste för befolkningen, säger Christina Udelsmann Rodrigues.
Toppbild: Angolas president João Lourenço
Uppdatering 9/11: I en tidigare version stod det att presidenten valdes 1979 men då hölls inga allmänna val. Detta är nu korrigerat.
Av Linnea Bergqvist
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
