Freden väckte drömmen hos Raesi Belayom om att kunna börja arbeta fullt ut som dykinstruktör i egen regi. Men än så länge förblir drömmen just en dröm.
Av Donald Boström 26 december, 2019
Etiopien och Eritrea är inte längre i krig med varandra. Nyheten som utlösta glädjescener världen över sommaren 2018 gav nyligen Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed, Nobels Fredspris.
Lättnaden hos fembarnspappan Raesi Belay i Mendefera och alla andra Eritreaner visste inga gränser. Nu kunde livet börja, militären avvecklas, vapnen lämnas in, investeringar sätta fart, och inte minst, den obegränsade “National service” tidsbegränsas.
Framtidsdrömmarna strömmade fram av sig självt.
Raesi Belay var med i den eritraeanska flottan redan 1990 och befriade hamnstaden Massawa. Sedan dess har han arbetat inom den eritreanska “National Service” i sin tjänst som divemaster på dykcentret i Eritreas hamnstad i Massawa.
Som divemaster tjänar Raesi Belay 300 Nakfa i månaden, motsvarande cirka 200 SEK. Hans fru som bor med barnen i Mendefera tjänar 600 Nakfa. Huset kostar 600 Nakfa i månaden i hyra och det är inte möjligt för familjen att överleva utan de pengar som regelbundet kommer från släktingar utomlands.
Freden skulle innebära att Raesi Belay kunde börja arbeta som anställd med vanlig lön, eller rentav köra i dyk- och turistverksamhet i egen regi. Raesi har erfarenheten, och tillhör de få som varit på Dahlaks samtliga 360 öar, dykt och utforskat allt som är värt att utforska i området. Därtill skickade Eritreas regeringen honom på dykutbildningar i Texas och Florida i slutet på nittiotalet med specialistkompetens inom dykmedicin.
– Jag har erfarenheten säger Raesi och berättar att hans egen favoritplats för dykning är vid Dahlaks huvudö, i början på kanalen där fyra italienska handelsskepp sjönk under andra världskriget. Masterna syns från fem meters djup ner till 40 meter.
Vilket fall skulle pengarna inte bara räcka till att försörja den stora familjen utan också sponsra sonens ambition att bli tävlingscyklist, Eritreas nationalsport.
Fredsprocessen började bra. En försiktig optimism spred sig. Utan konflikt ökar säkerheten i Eritrea, vilket innebär att värnplikten skulle kunna återgå till 18 månader. Ett positivt tecken i den riktningen var att det utgick order till Eritreas civilbefolkning att lämna in sina vapen till myndigheterna eftersom de inte längre behövdes. Ett annat beslut som fattades var att National service skulle tidsbegränsas till 18 månader.
Men det hela visade sig för bra för att vara sant. Mörka moln tornade upp sig framför Raesi Belays drömmar.
– Min dröm är att Etiopien genomför det som vi redan kommit överens om, att lämna vårt land och genomföra en verklig fred säger Raesi Belay.
Efter ett drygt år med Abiy Ahmed i Etiopien som premiärminister är situationen inte lika ljus. När TPLF från Tigray som styrt landet sedan 1991 var borta från maktens korridorer eskalerade gamla underliggande etniska konflikter i Etiopien över hela landet.
Och mer allvarligt för Eritrea, att TPLF låtit meddela att ”ingen fred utan TPLF”. Det är ingen hemlighet att TPLF under sina nära trettio år vid makten har transfererat stora delar av statskassan till sin egen provins, och redan innan maktövertagandet 1991 var de landats starkast militära kraft.
TPLF är militärt och ekonomiskt rustade, i vart fall i det kortare perspektivet. Att Eritreas södra gräns till hälften delas med just Tigrayprovinsen gör saken än mer problematiskt. Etiopiens premiärminister har i fredsavtalet deklarerat att Etiopien ska återlämna de områden de ockuperat. TPLF som inte erkänner centralmaktens beslut fortsätter följaktligen ockupationen av eritreanska landområden, däribland den omstridda staden Badme.
TPLF:s möjlighet att överleva är att skapa fred och en relation med Eritrea säger Raesi Belay. Idag är TPLF isolerade, och har alla emot sig, ingen hamn och ingen export eller hållbar ekonomi. Långsiktigt kan de inte klara sig, men kortsiktigt kan de ställa till problem för alla parter menar Raesi Belay.
Med den bakgrunden återtogs beslutet att korta National Service återtogs innan det hann träda i kraft, och i Eritrea berättar människor jag träffar att de som lämnat in sina vapen i fredsyran för några månader sedan nu fått hämta tillbaka sina Kalasjnikovs och förvara dem hemma igen.
Raesi Belay ger inte upp. Han är säker på att den dagen kommer när det råder verklig fred mellan länderna.
Tills dess fortsätter Raesi Belay att drömma om den.
**
Donald Boström är en av få utländska journalister som följt utvecklingen i Eritrea sedan slutet av 1980-talet. I fjol skrev han en längre analys av bakgrunden till fredsavtalet som kan läsas här: “Slutet för Etiopiens ockupation av Eritrea skapar nya möjligheter”.
Av Donald Boström
Hjälp oss skriva mer om Eritrea!
Sedan ärkefienderna Etiopien och Eritrea har kommit överens om att återuppta sina diplomatiska förbindelser har det otänkbara blivit verklighet.
Vi har rapporterat om hur telefonlinjerna öppnats mellan Asmara och Addis Abeba. Om hur Ethiopian Airlines ska börja trafikera luftrummet igen. Om nyöppnade hamnar och ambassader. Men också om bakslagen. Nedstängningen av gränsen och nu om hur kriget riskerar att sprida sig i regionen.
Stöd oss så vi kan fortsätta att rapportera genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.
