Nyheter om Afghanistan
”Det är svårt här”
Den 29 mars utvisades Josef Moradi till Afghanistan. Han var påverkad av mediciner när han sattes på planet och fick varken med sig sin väska eller de pengar som hans kompisar hade samlat in till honom.
Av Franz J Marty 28 april, 2017
– Det är svårt, säger Josef Moradi.
Han upprepar orden flera gånger under vårt möte. Vi ses på en restaurang i Kabul där den orientaliska musiken dånar ur högtalarna. Han ger ett samlat intryck när han pratar om det liv han numera lever i Afghanistan, efter utvisningen den 29 mars. Hans väska anlända två dygn senare.
– Det var väldigt svårt att komma till ett land som jag aldrig tidigare varit i, säger han.
Josef var för ung för att minnas tiden före hans familj flydde från Afghanistan. Det var under talibanregimen och innan den USA-ledda interventionen 2001. Familjen levde som oregistrerade flyktingar i Iran tills dess han flydde till Sverige.
Därför var det en chock för honom att bli deporterad till Kabul. Han visste inte om det fanns några släktningar i Afghanistan och han visste han inte vart han skulle ta vägen. Men han fick en säng på ett gästhem som tillhör det afghanska flyktingministeriet och där har han bott där sedan han kom till Afghanistan.
Men han gillar det inte.
– Det är smutsigt, maten är dålig och inte ens tillräckligt, säger han.
Personalen på gästhemmet menar dock att det är rent och i bra skick med Kabuls mått mätt och att maten där är bra och tillräcklig men “eftersom de har en stram budget,” är den förhållandevis enkel.
Förutom mat och husrum i fjorton dagar på gästhemmet har Josef fått 2500 afghani, vilket är cirka ca 330 kronor. Det räcker inte långt. En måltid på en billig restaurang i Kabul kostar mellan 70 och 150 afghani.
Andra som deporterades samtidigt som Josef fick 2 000 euro från European Re-Integration Network (ERIN) för att etablera sig i Afghanistan. Josef fick inte det eftersom han inte återvände frivilligt. I stället har han försörjt sig på pengar som har skickats från vänner i Sverige.
Utöver pengarna är hans största problem lokalbefolkningen i Kabul. Han är ofta rädd och går ut så lite som möjligt.
– De trakasserar andra och beter sig illa, påstår han.
När det gäller terrorattacker var det lugnt under den första delen av Josefs tid i Kabul. Men samma dag som vi träffades genomfördes en självmordsbombning i en annan del av staden.
Efter mer än tre år i Sverige har Josef en västerländsk stil. Hans långa hår väcker uppmärksamhet och vanligt folk på gatan frågar om han är en flicka. Även om det finns fler i Kabul med västerländska frisyrer, även kvinnor, så har Josef valt att dölja håret under en keps och luva.
Den enda stadsdel där han vågar röra sig är i Barchi, en del av Kabul där främst hazarer – den etniska gruppen som Josef tillhör – håller till. Även om han inte känner någon där känner han sig säkrare bland ”de egna”.
I Barchi rör han sig vant genom marknaden och trafiken som om han vore en infödd. I sin svarta hoodtröja och med ett munskydd (många afghaner använder dessa för att skydda sig mot den dåliga luften som uppstår i staden från och till) sticker han inte ut särskilt mycket.
Han leder mig till en liten restaurang som han lärt sig att tycka om. Det är en afghansk restaurang med traditionella sittplatser. Josef beställer qabuli pilaw, en risrätt som finns överallt.
– Svensk mat ger mer energi men afghansk mat smakar bättre, säger han.
När han har ätit klart tar han upp sin mobiltelefon för att kontakta kompisarna i Sverige. Även om det just nu verkar vara omöjligt att återvändande till Sverige håller han fast vid den drömmen. Men han vill inte befinna sig i Sverige illegalt.
Josef hoppar in i en tillbucklad buss för att ta sig tillbaka till gästhemmet. Om några dagar ska han flyttat till staden Herat, i västra delen av Afghanistan. Han har fått ett erbjudande att bo med en annan person som också har deporterats.
– Herat är bättre än Kabul. Men inte bättre än Sverige, säger Josef Moradi.
**
Följ reportageserien på Facebook: Gå gärna med i Facebookgruppen ”Uppdrag: Afghanistan” där du kan följa arbetet bakom kulisserna och bidra med kunskap till den pågående reportageserien. Läs mer här.
Läs tidigare artiklar om Josef Moradi:
Josef utvisas utan ett öre på fickan
Utvisad till Kabul utan packning
Min kropp orkar inte mer
