Samtidigt som Sveriges Natomedlemskap förhindras av Turkiet, ökar Erdogan sitt inflytande i Europa. Blankspot reste till Kosovo för att på plats rapportera bland byar där Turkiet ses som en positiv kraft.
Av Rasmus Canbäck 23 juni, 2022
Bilder av Rasmus Canbäck
– BOZKURT, ropar Murat på turkiska och höjer armen i luften samtidigt som fingrarna formas till vargtecknet.
Vännerna skrattar försiktigt åt sin vän som gör den ultranationalistiska turkiska symbolen som så för så många betyder rasism, massakrer och förtryck.
För andra betyder den enighet.
– Vi är turkar, konstaterar Murat och ler stort. Vi är ”bozkurt”.
Myten om att det turkiska folket härstammar från vargarna, bozkurt som det heter på turkiska, går långt tillbaka i tiden. Idén fick en återuppståndelse i slutet på 1800-talet när man i den azerbajdzjanska huvudstaden, Baku, grundade idéläran Turanism (panturkism).
Det är idén om att det turkiska folket ska enas från Istanbul i väst till de mest avlägsna turkiska stammarna i östra Sibirien. Att det turkiska folket ska hålla samman.
I dag baserar det turkiska ultranationalistiska partiet MHP sin ideologi på idén om Turanismen, och den Grå vargen är en av deras symboler. Deras militanta förgrening, Grå vargarna, startades en gång som ett ungdomsparti, men är i dag en radikal turkisk rörelse med våldskapital. I flera länder, så som Frankrike, är rörelsen terroriststämplad.
I den lilla etniskt turkiska byn Mamusja i Kosovo är visserligen den turkiska realpolitiken långt borta. Trots det är inflytandet från storebrorslandet i söder stort.
Murat vänder sig mot mig när jag frågar honom om han gillar de Grå vargarna, om han sympatiserar med MHP.
– Nej, nej. De är extremister, säger han. Det här handlar inte om det. Bozkurt är större än så. Jag föredrar Erdogan. Han är inte som MHP. Han är bättre. Han är väldigt, väldigt bra.
Det bor bara strax över 6 000 människor i Mamusja, och kommunen är den minsta i hela Kosovo. Invånarna är så gott som samtliga ättlingar till turkarna som stannade kvar efter Balkankriget 1912. Det utmynnade i att Osmanska riket förlorade kontroll över nästan hela Balkan, och stora delar av den turkiska befolkningen hamnade på flykt.
Bitterheten sägs ha stärkt den turkiska nationalismen och ska vara en av orsakerna till folkmordet på kristna i Turkiet bara ett par år senare.
I huvudorten Prizren fyrtiofem minuter söder om Mamusja har Turkiet i dag ett konsulat och flera turkiska välgörenhetsorganisationer är närvarande. De drygt 40 000 etniska turkar som bor i Kosovo finner man i denna del av landet, och det syns att Turkiet storsatsar för att öka sitt inflytande.
Den stora moskén i Prizren är restaurerad med turkiska pengar, vägarna är finansierade av Turkiet och det finns flera skolor som undervisar på turkiska. Turkiska är dessutom ett regionalt minoritetsspråk.
Den turkiska minoriteten har levt i viss periferi från det annars albanskdominerade Kosovos befrielsekrig från Serbien för strax över 20 år sedan. Kampen mot Serbien var inte deras, men med befrielsen har Turkiet sett en öppning och ökat sin regionala makt.
Dels har det skett genom massiva investeringar i landet. Dels genom att vara en del av den Nato-ledda styrkan som bevakar freden mellan Serbien och Kosovo.
Av runt 3 800 fredsbevarande soldater så har Turkiet 540 på plats. De flesta av dem är stationerade i de sydvästra delarna av landet där Prizren och Mamusja ligger.
På utpräglad, men något bruten, arbetargöteborgska säger Mohammed att han inte bryr sig särskilt mycket om det där med politik.
– Vad fan, det viktigaste är änna att vi ska kunna leva gôtt, eller hur? Här i Kosovo har vi inte många jobb. Speciellt inte för oss turkar som knappt kan albanska.
Han är försiktig när han pratar vilket kontrasterar mot ordförrådet. Det är ett ordförråd som oftast hörs av göteborgare som är av åsikten att ”gôtt tjöt” ska vara ”rått, men hjärtligt”.
Efter sex år som målare i Göteborg är det fortfarande dit som hans blick är riktad.
– Jag älskar det svenska systemet. Inte bara, du vet, hur man målar å så. Allt fungerar mycket bättre än här. När corona kom så fick vi inte fler jobb på målarfirman, och då löpte mitt arbetstillstånd ut. Men nu är allt i gång igen. De vill ha tillbaka mig!
Vännerna Murat och Ibrahim förstår inte konversationen och vill ha översättning. Den lilla kebabrestaurangen i centrala Mamusja fylls av språk. Vi översätter från engelska till turkiska, från svenska till engelska och fram och tillbaka.
Murat tar upp sin telefon och ringer en släkting som jobbar på Volvo i Göteborg och ber mig prata med honom.
– Jag bjuder på allt, utropar släktingen som sitter på en Västtrafikbuss. Mat, sovplats. Allt!
Jag tackar nej till erbjudandet samtidigt som jag försöker lyssna till Mohammad som är mitt uppe i sin historia.
– Fan. Det är så mycket krångel med allt här borta… min pappa är sjuk. Allvarligt sjuk. Han kan åka till Pristina (huvudstaden i Kosovo) och få vård, men den är dålig. Så nu är han i Turkiet i stället. I Turkiet så ger de oss trettio procent sjukvårdsavdrag på alla kostnader. Bara så där. Vi behöver bara gå ner till myndigheterna här för gatan för att få ut våra tillstånd, så löser det där sig. Dessutom är vården mycket bättre i Turkiet.
Det är bara ett av flera turkiska välfärdspaket som finns för etniska turkar i Kosovo. Den som vill studera på universitet i Istanbul har en förenklad ansökningsprocess och även om arbetstillstånd kräver viss byråkrati så finns det snabbspår.
Medan Mohammad valde att åka till Sverige och Europeiska unionen så valde Murat att åka söderut till Turkiet. Efter ett par års studier fick han äntligen sin examen som lärare i matematik och flyttade hem till Mamusja i hopp om att få en av de få lärartjänster som finns på den nya skolan – även den finansierad av Turkiet.
– Uppenbarligen behöver de inga matematikkunniga, säger Murat halvt på skämt och halvt på allvar. Så nu får jag vara bonde nere på familjens grödor.
En gallupmätning gjord 2011 visade att 85 % av Kosovos befolkning har en positiv inställning till Turkiet, som är den tredje största investeraren i landet. Endast USA och Tyskland är större.
En anledning är direkteffekten som Turkiets investeringar ger. Man ser resultaten i utbyggd infrastruktur och företag som etablerar sig i landet.
En annan anledning är att det är enkelt att resa till Turkiet. Till skillnad från Europeiska unionen, som ofta kräver besvärliga handläggningar för att ansöka om visum, så kan man som kosovansk medborgare få ett tremånadersvisum vid gränsen i Turkiet.
Av FN:s 193 stater är det ungefär hälften som har erkänt Kosovos självständighet från Serbien. I Europeiska unionen har en klar majoritet erkänt självständigheten, men inte Spanien som rentav förbjuder kosovaner inresa på landets pass och utan ytterligare tillstånd. Där är man rädd för att erkännande av Kosovos självständighet kan spä på Kataloniens anspråk på självbestämmande.
Turkiets närmande på Balkan tilltalar därför inte bara den turkiska minoriteten, utan även den kosovoalbanska befolkningen.
Här finns det dock två olika tilltag. Det ena handlar om att visa sin regionala finansiella makt, det andra om att öppna dörren för ett ideologiskt alternativ till det västerländska. Det är här den turkiska minoriteten är viktig.
Det demokratiska och sekulära väst står i kontrast till det konservativa och muslimska Turkiet, en ådra som Erdogan försöker åkalla även i Mellanöstern.
Det största kosovoturkiska partiet, Det turkdemokratiska partiet i Kosovo, har sitt centrum i Prizrenregionen. Det beskriver sig självt som turkisknationalistiskt, och i deras sociala medier framgår det att de har nära band till det turkiska regeringspartiet AKP som Erdogan styr.
I Kosovos parlament är partiet endast representerat med 2 av 120 platser.
Jag har lämnat vännerna på restaurangen. De frågade ut mig om hur svenskar ser på Natoansökan och efter en kort opinionsundersökning på kebabrestaurangen framgick det att ingen av de femton gästerna trodde att Erdogan kommer tillåta att Sverige ska få gå med.
– Det kommer aldrig att gå, sade Murat, aldrig! Det finns inte en chans så länge som ni finansierar de där terroristerna. PKK? NI FATTAR INTE!
Vännen Ibrahim berättade att han röstade på det stora turkiska partiet i Kosovo, medan Murat röstade på ett annat. Ett som ”företräder turkarna på riktigt”.
Nåja, må så vara. På TV:n inne på restaurangen rullade bilderna från turkisk media och i den här stan är det från Turkiet man verkar få sina nyheter.
Nu sitter jag i den lätt plåtiga hyrbilen och bromsar in när Natos fyruddade stjärna visar sig på en skylt på höger sida. Bredvid hänger den turkiska flaggan.
På Natobyggnadens utsida hänger de nytvättade kläderna och en hund tittar först försynt på mig innan den börjar skälla högljutt.
En av de turkiska soldaterna tittar ut med frågande blick, och när jag öppnar dörren visar han med hela kroppen att jag inte har något där att göra.
Han ser ut att försöka skynda sig från balkongen och ner på gatan för att skälla ut mig. Jag knäpper av min kamera och backar nerför vägen igen.
Så farligt kan det väl trots allt inte vara att ta bilder på en Natobyggnad i en sömnig liten stad.
TOPPBILD: Det nationalistturkiska partiet har sina lokaler på bästa adress i Mamusja.
Läs våra köpvillkor vid beställning.
