Analys om Demokrati, Digitalisering, Ryssland, Ukraina

Så kommer rysk propaganda göra för att splittra oss

Västvärlden står starkt enade bakom Ukrainas kamp om rätten till sitt land och sin demokrati. En enighet som är ett lika viktigt försvar som de svenska pansarskotten. Vår uppgift blir att försöka vara vårt allra bästa jag och inte låta oss splittras.

Av Brit Stakston 6 mars, 2022

För varje dag och för varje post i sociala medier från den ukrainska presidenten Volodymyr Zelinskij växer enigheten. I kampen för sitt folk har han fått med sig hela världen som oroligt väntar på nästa uppdatering.

Parallellt fylls de många digitala kanalerna av vittnesmål från vardagen i ett fullskaligt krig som miljontals människor dragits in på mindre än en vecka. Det kommer att finnas hjälteberättelser som inte alltid stämmer men ger hopp och bygger moralen bland civilbefolkningen och stridande för Ukraina.

Mycket sipprar dessutom igenom till den ryska befolkningen.

I än större utsträckning än något annat krig följler vi varje detalj i realtid när fler av de drabbade är uppkopplade. Via sina sociala mediekonton vädjar de direkt till oss om hjälp och att vi ska fortsätta berätta.

Det enade stödet bakom ukrainas folk skrämmer Kreml och den ryska propagandamaskinen hårt.

Västvärldens enighet är ett skydd för de ukrainska invånarna och är ett minst lika potent försvarsmedel som de svenska pansarskotten.

Det träffar Putin hårt.

Den enade fronten och kraftfulla stöd som västvärlden visat hade Putin överhuvudtaget inte räknat med. Sanktioner och andra unikt snabbfotade åtgärder har avlöst varandra.

Tyskland ändrade sin utrikespolitik över en natt. EU har redan infört sanktioner, ger ekonomisk och militär hjälp och ser också ut att ge ukrainska krigsflyktingar tillfälligt uppehållstillstånd. Troligtvis kommer man att aktivera det så kallade massflyktsdirektivet och därmed undanta Ukraina från den vanliga asylprocessen. Förslaget förväntas antas av EU:s migrationsministrar idag. Schweiz bryter mot sin neutralitet och införde sanktioner.

Listan över liknande historiska beslut är lång och växer för varj dag.

Det som skett är en biljett för var och en att välja väg framåt, en chans att “bli vårt allra bästa som människa” som Zelinskij säger i sitt tal i klippet ovan.

Den förskräckliga utvecklingen i Ukraina har brutalt visat vad motsatsen till demokrati är och EUs startpunkt fick en ny mening. Alla vackra ord om hur “demokratin kan främjas”, en “stärkt respekt för mänskliga rättigheter” och “rättsstatens principer i Europa och omvärlden” förstod vi på ett nytt sätt.

Vi kan inte vara passiva betraktare längre.

President Zelinskij har tillsammans med sitt folk knuffat ut oss alla på en spelplan där vi får visa om vi vill försvara demokratin.

I vår bekväma vardag har vi glömt att allt ytterst handlar om att samexistera.

Måtte vi nu slutligen lämna den polariserande och tondöva offentliga debatt som kletar sig fast i känslobaserade cirkelresonemang om identitet, demokrati, migration och nationalism, om och om igen. 

Där vi oavsett vad som händer verkar bry oss allra mest om vad Hanif Bali säger på twitter.

Demokrati har i vår bekväma vardag reducerats till floskler och något som inte ens vår kultur- och demokratiminister kan förklara.

Detta trots att det är ett faktum att missnöjet med demokratin som statsskick ökat i hela världen de senaste åren vilket förstärkts av digitaliseringen och medieutvecklingen.

Under mer än ett årtionde har de digitala kanalerna främst använts av autokrater, despoter, populister, terrorist- och extremrörelser för att sprida oro, hat och hot samt desinformation. Mer än att de bidragit till en positiv demokratiutveckling.

Det är de antidemokratiska strömningarna som i större grad år efter år vunnit mark genom att effektivt utnyttja det övertag nätets snabbhet ger gentemot demokratins trögrörlighet. Det finns ett växande missnöje med politiken och en minskad tro på institutioner. Inom forskningen summeras den utvecklingen som en generell tillbakagång eller lågkonjunktur för demokratin i The Global Satisfaction with Democracy Report 2020.

I Ryssland har det under samma period skett en tydlig fördjupning av autokratisering och landet har under Putins absoluta kontroll rört sig mot en diktatur. De nådde bottennoteringen av demokratiska styrningsindikatorer enligt rapporten Nations in Transit 2021 av Freedom House.

Detta är mot denna fond som Putin missbedömt intresset för västvärlden av att unisont försvara Ukrainas rätt till sitt land och sin demokrati.

Ukraina var ett land han trodde sig kunna ta över på kort tid utan att någon brydde sig.

Putin räknade med att demokratins kvarnar skulle mala precis så sakta som de brukar. Men han underskattade den urkraft som visade sig hos Ukraina i sin kamp för sitt land. Via digitala kanaler fördes den över till invånare i land efter land inom den europeiska unionen och övriga världen.

Det fredsprojekt som skapades efter andra världskriget aktiverades.

Propagandan från Kreml och Putin kommer lägga krut på att slå hål på den breda muren av enighet som just nu finns mellan såväl västvärldens ledare och människor över stora delar av världen.

Ett digitalt krig kommer föras mot västvärldens enade front genom en arsenal av metoder och narrativ som ska få oss att tappa fokus genom att fastna i olika sidospår och tappa momentum i det som skett i veckan.

Det blir vårt ansvar som uppkopplade världsmedborgare att inte gå i de fällorna.

När vi blir cyniska och raljerar över värdet av att ”lägga ut en flagga” i sociala medier så bör vi hellre fundera över vad det säger om oss om vi inte ens skulle reagera nu.

När vi tvunget lite slentrianmässigt vill lyfta fram att det “minsann finns många nynazister i Ukraina och att det är ett korrupt skitland” så har Putin lyckats med sin propaganda om landet som helhet. Nazistkortet är en favoritgren i Putins arsenal av angreppsmetoder och kriget försvaras av dem genom ett påstått behov av att befria och “avnazifiera” Ukraina.

Eller när unika skeenden som den svenska statsministerns tal till folket om den eskalerande utvecklingen efter en dag där President Zelinskijs bland annat talat inför EU-parlamentet. Allt reduceras till triviala analyser om retorik och klädsel. Det behövs smarta konsekvensanalyser parat med hänsyn till det som sker. Inte ytlighet.

Och när det sker övergrepp eller rasism vid gränserna som sprids i sociala medier där det under en vecka enligt FN:s flyktingorgan UNHCR passerat över en miljon människor så behöver vi vara vaksamma för omfattningen av de inläggen.

Och det unisona stöd för just kriget i Ukraina är tungt för många som engagerat sig i andra flyktingrupper eller själva befunnit sig i krig där intresset från media och männniskor varit obefintligt eller avsevärt lägre. Att nu kritisera det ökade intresset och lyfta fram andra konfliker liknar till delar motrörelsen All Lives Matter som ville ifrågasätta kampen för svartas rättigheter samlade i Black Lives matter-rörelsen.

Det blir en form av whataboutism när man på detta sätt vill flytta fokus till brister hos medier och männniskor som nu agerar och få det att framstå som hyckleri.

Allt som splittrar oss gynnar Putin. Det kommer vara lätt att helt omedvetet springa hans ärenden.

Vi har sett det förr. Och vi vet sedan länge hur Putin och Kreml arbetar med propaganda.

I samband med oroligheterna i Spanien runt Kataloniens önskade eller inte önskade självständighet och den senare folkomröstningen gavs skolboksexempel på hur rysk modern desinformation fungerar. Det ryska narrativet var att Spanien och Europa befinner sig i en djup kris och Katalonien blev ännu ett exempel på hur EU kränker frihetsrörelser.

Alla negativa känslor som förekom i diskussioner mellan Spanien och Katalonien plockades upp av Kreml. Och förstärks.

Rent konkret handlar inte desinformation enbart om att fabricera påståenden. Tvärtom, idag använder man sig av verkliga händelser som tex polisbrutaliteten av spanska poliser mot katalanska demonstranter som sedan skruvas till. Polisbrutaliteten väckte reaktioner men i de ryska troll- och botkontona plockas det upp och sprids i en sådan omfattning som inte alls matchar vare sig förekomsten av dessa händelser eller antalet reaktioner på dessa.

Ryska trollkonton använde sig då även av bilder och händelser med övergrepp av poliser från helt andra konflikter och/eller länder.

Ett annat exempel är hur aktörer som var pro-Kreml  inför parlamentsvalet i Italien 2018 förstärkte anti-migrationsbudskap som fanns i landet och framgångsrikt spred dem i grupper mot invandring.

I båda fallen blir demonstranterna i Katalonien såväl som de invandringskritiska redskap för rysk desinformation utan att ens veta om det. De kommer förstås gärna dela och reagerar på den information som de ser eller planterats hos dem.

Det är två av de många exempel som numera finns på hur Ryssland agerar på allt som polariserar. Deras syfte med dess europeiska exempel är att de vill öka splittringen och underminera berättelsen om att EU är ett fungerande demokratibygge.

Man vill visa att det inte finns en europeisk union och att det konstant begås övergrepp mot minoriteter.

Parallellt med att trigga olika grupper engagerade för olika frågor leder det också till att de ryska desinformationsinsatserna plockas upp av traditionella medier som gärna plockar upp frågor som lyfts av tongivande nationella civilsamhällsaktörer och opinionsbildare.

I veckan hade Aktuellt ett långt inslag som tog upp händelser från gränserna i Ukraina. I ett inslag baserat på ”obekräftade uppgifter i sociala medier som väckt stor upprördhet” tog man upp berättelser från de tusentals utländska studenter som också behöver fly ut i landet.

I inslaget beskrevs det som hänt att ”i synnerhet afrikaner har enligt sociala medier behandlats sämre än ukrainare” och de som utsatts för detta vid gränserna beskriver det som rasism.

I studion ger sedan journalisten Erika Bjerström, nyss hemkommen från Ukraina, och Johan Ripås från Sydafrika sina bilder av det som hänt. De ger kommentarer som dels stärker det som beskrevs av studenterna i sociala medier men ger samtidigt även en bild av det kaotiska läget vid gränsövergångarna.

Ripås menar att förklaringar kan finnnas genom rasism hos ukrainska poliser eller att alla utländska medborgare prioriteras i en särskild grupp i det kaotiska läge som råder.

Det vi också nu vet, som inte nämns specifikt här, är att många länder missade allvaret av hoten från Ryssland och hann därmed inte få ut sina medborgare. Nägra av dem tar tyvärr inte det ansvar som de drabbade hoppats, såsom till exempel i Nigeria vilket nämns i inslaget.

Dessutom prioriteras alla kvinnor och barn.

Alla varningsflaggor ringde för mig när dessa händelser började sprida sig allt mer. Inte för att de inte hänt. Utan för att det är uppenbart hur detta kommer att spridas och användas av Ryssland som motbild till den enighet som råder.

Det kommer att bli full pott för Putin om rasifierade och engagerade i Black Lives Matter-rörelsen eller andra mänskliga rättighetsaktörer plockar upp detta under de kommande veckorna. Händelserna är dynamit även för dessa rörelser för att kunna sätta fokus på de rättighetsfrågor som de arbetar med. Särskilt i en tid då alla andra frågor drunknar i nyhetsflödet.

Den omedelbara kritiken ser ut att ha nått fram och en rad initiativ startats som förhoppningsvis når fram och hjälper de drabbade med insamlingar, samlingssidor för insatser till tex personer från den afrikanska kontinenten.

Den ukrainske utrikesministern Dmytor Kuleba publicerade ett nödtelefonnummer som upprättats för utländska studenter som behöver lämna Ukraina på grund av invasionen.

Ett exempel på hur den här typen av händelser plockats upp från av Kremls propaganda är påståenden om att indiska studenter hålls gisslan av ukrainska nynazister vilket bland annat Business Insider rapporterat om. Dessa rykten ledde till kommentarer av den indiske utrikestalespersonen Arindam Bagch. Det indiska utrikesdepartementet uppger i sitt uttalande att dessa uppgifter inte stämmer och redovisar att de är i kontakt med såväl indier i Ukraina och samarbetar med en rad länder, inklusive Ukraina, för att upprätta specialtransporter för att få ut studenterna ur landet.

Vid sidan av bilder från händelserna vid gränsövergångar dök det snabbt även upp videos liknande denna som plockar upp nästa sten för angrepp på den västerländska enigheten. Här vill man fånga upp hyckleriet med att just denna konflikt engagerar så många.

Det är typiska inlägg anpassade för internationell publik och byggda på en väv av lögner och faktiska händelser samt sprider Kremlbudskap och avslutar med en försåtlig förhoppning om fred.

Låt oss avslutningsvis återvända till Aktuellt häromdagen. I samma sändning gjordes det ett inslag om hur man ska förhålla sig till informationsspridning. Det landade självklart i vikten av källkritik och att vara försiktig med att dela uppgifter från sociala medier. Den inbjudna experten gav också rådet att försöka hålla koll på ”strategiska narrativ som finns nu”.

Inslaget hade ingen koppling till det de själva nyss sänt med “obekräftade uppgifter i sociala medier”.

Sammantaget väcker detta oro när Aktuellt inte har större vaksamhet för hur rysk desinformation fungerar. Detta tangerade ett av de allra vanligaste narrativen från rysk sida sedan ett flertal år mitt under skarpaste informationskrig. Eller hade de helt missat det? Desinformation är inte en specialgren som ska separeras från andra inslag. Det är en aspekt som måste adresseras i allt man tar upp som är “obekräftade uppgifter i sociala medier”.

Ryssland verkar i det dolda med hjälp av botar, trollfabriker och en mängd andra digitala vapen. När den världsunika enighet som på kort tid ställt sig bakom Zelenskyjs och Ukrainas kamp för sitt land är något av det mest besvärliga för Putin just nu måste journalistiken vara vaksam för detta och ge helhetsbilder.

Och det minsta vi som enskilda individer kan göra är att ta den här chansen till omstart och ställa oss bakom en gemensam kamp för frihet.

Och de som som kanske aldrig brytt sig. Tänk om fler kanske förstått nu?

Det är ju en resurs för den fortsatta kampen mot strukturell rasism och nazism.

När Ukraina kan andas ut kan fler uppenbara problem som synliggjorts hanteras på nya sätt.

Men just nu får vi inte av ilska, frustration eller oro strida mot varandra och bli oeniga.

Ukrainas rop på hjälp bygger på en djup tro på mänskligheten och på var och en av oss.

Vi måste visa att vi delar den tron.

**

Lästips om rysk desinformation:

Nazi east, Nazi west, Nazi flue over the cucko´s nest av EU vs Disinfo

Ukraine archives av EU vs Disinfo

Av Brit Stakston