Röster om Afghanistan, Dagbok
Dagbok om flykten från Afghanistan: De flesta kan inte fly
"Många frågar sig om talibanerna kommer att respektera demokratin. Men då har man inte förstått att de inte vill leva i vår tid". Det skriver Mohammad i veckans dagbok.
Av Mohammad 3 september, 2021
Varje gång jag ringer och pratar med de afghaner som inte kunnat fly hör jag bara om fattigdom och oro för sina barn och deras skolgång. Efter talibanernas återkomst är situationen tuff för afghanerna i Afghanistan. Mycket skrivs om de som flyr men de flesta är kvar. Miljoner människor.
Många frågar sig om talibanerna kommer att respektera demokratin. Men då har man inte förstått att de inte vill leva i vår tid.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Talibanerna vill ha ett samhälle som liknar det som fanns för 1400 år sedan. Innan demokratins genombrott. Tillbaka till en tid som vi precis var på väg ut ur. Tillbaka till en tid då kvinnor inte är garanterade sina rättigheter.
Vi kommer att få se flera tvångsäktenskap. Fler småflickor som tvingas gifta sig med äldre män. Och ingen kan heller klaga på att en sjuttioåring gifter sig med en 12-åring.
Det är mörkt det jag får höra när jag ringer hem till Afghanistan.
Själv är jag som ni som läser dagboken vet fortfarande i Istanbul. Jag är också som ni vet orolig men jag har kvar mina drömmar. Jag drömmer om ett liv utan att vara rädd. Om en framtid som inte bara handlar om att hantera rädslan.
I Turkiet samlas nu afghaner från landets alla hörn och jag kämpar för att bli kvar här ett tag till. Många tillbringar sina dagar i stadens parker.
Jag träffar många landsmän med livshistorier. En jag träffade i veckan heter Heidar och han bor gömd i Istanbul. Han sökte asyl i Sverige men fick avslog trots att han konverterat. Nu är han är. Jag frågade honom hur det är att leva som gömd i staden och det han berättade var jobbigt att höra.
Han sa att det var fruktansvärt och att han alltid är rädd för att gripas av polisen och sättas i förvar. Just nu är dessutom förvaren fulla sa han så Turkiet försöker utvisa flyktingar tillbaka till Iran. I dagsläget går det inte att deportera asylsökanden med flygplan men Turkiet hittar andra vägar. Människor körs i bussar långa sträckor till gränsen och släpps sedan av.
Heidar berättar att han vill år andra hållet. Han vill in i EU igen och söka asyl på nytt.
Han säger att han inte är klar än med sökandet etfer en framtid. Han har inte gett upp sin dröm.
Själv vet jag inte. Jag överlevde länge i Kabul men skulle inte vilja leva gömd vare sig där eller här. Som gömd saknar man alla rättigheter till sjukvård, mediciner och söker du vård kommer de att säga att man är illegal invandrare.
Drömmarna finns kvar men jag är hela tiden orolig. Jag vet inte vad jag ska göra.
**
I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försöker återanpassa sig till livet i Afghanistan. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris ”Årets grepp”. Dagboken kommer att fortsätta även sedan Mohammad lämnad staden. För att inte missa så skriv upp dig för Blankspots nyhetsbrev.
