Nu när allt ligger på förhandlingsbordet i Doha vore det läge för regeringen att i förhandlingarna med talibanerna föra fram idén att skydda hazarerna som etnisk grupp. Det skriver Mohammad i veckans dagbok.
Av Mohammad 11 juni, 2021
En del som läser mina texter är arga på mig för att jag skriver mycket om hazarer.
Jag gör det för att Sverige och världen ska förstå situationen för folkgruppen. Det finns ett samband mellan talibanerna och attacker på hazarer. Ett samband mellan våld, hat, diskriminering och dessa mord. Många mord tillskrivs IS och de förekommer också. Utöver detta har vi situationen med regeringsstyrkor som också har agerat mot folkgruppen i Herat och Behsud under slutet på förra året.
Att nämna det betyder dock inte att andras lidande förminskas.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
För många så påminner alla dessa händelser om angreppen mot hazarer under slutet av 1800-talet. Det finns ett historiskt förtryck, en systematiska grymhet som jag upplever är djupt rotad.Vi har sett det i ilskan mot hazarerna som studerade vid flickskolan och vi såg det i attackerna mot spädbarnet på sjukhuset.
Hur kan dessa platser ses som militära mål?
Den viktiga frågan är nu vad som kan göras för att detta inte ska kunna hända igen. Om inte detta sår läker så kommer nya våldsamheter att uppstå. Om inte det afghanska samhället kan få ett stopp för detta så kommer priset att bli högt. Inte bara för regeringen och omvärlden utan också för de offer som aldrig får en möjlighet att visa upp sin talang. Så vilka lösningar finns då som inte gör situationen värre?
Jag tror att ett första steg vore för landets regering och omvärlden att erkänna hazarer utsätts för ett förtryck. Ett våldsamt förryck. Både moraliskt och politiskt så har regeringen en skyldighet att skydda sin befolkning mot både våld och diskriminering.
Nu när allt ligger på förhandlingsbordet i Doha så vore det inte läge för regeringen att precis som man får fram skyddet av kvinnors rättigheter i förhandlingarna med talibanerna, att man också för fram idén att skydda hazarerna som etnisk grupp. Detta vore ett globalt ansvar. Ett första steg kunde vara att Afghanistans regering bestämmer sig för att skydda hazarerna med all sin kraft och med all sin intelligens.
Samtidigt bör det internationella samfundet använda de politiska, ekonomiska och militära verktyg som vanligtvis används för att skydda andra utsatta grupp från våld och utestängning.
En tredje insats vore att både regeringen och det internationella samfundet stärker hazarernas egna förmåga till ”självförsvar” på lämpligt sätt.
Om inte detta sker så tror jag att världen kommer att få bevittna ett kommande folkmord på hazarer. Jag vill varna för det. Det är därför jag skriver.
**
I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försöker återanpassa sig till livet i Afghanistan. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris ”Årets grepp”.
