Röster om Afghanistan, Dagbok
Dagbok från Kabul vecka 14: Tre lärare på 2 600 elever – nu har invånarna i Daikundi fått nog
Den här veckan ska jag skriva om utbildningen i landet. Eller bristen på den. Det finns ett område i Afghanistan som heter Daikundi. Det ligger i de centrala delarna landet och är en av de mindre utvecklade, bergiga och avlägsna provinserna där invånarna alltid klagar över regeringens försumlighet.
Av Mohammad 14 april, 2021
Invånarna i Daikundi har upprepade gånger efterlyst en mer rättvis fördelning av utvecklingsbudgeten för deras provins genom att inleda fredliga protester. Utöver dussintals andra utmaningar har problem som skolbrist, otillräckligt antal klasser, brist på professionella och formellt utbildade lärare samt brist på utbildningsmaterial i provinsen begränsat barnens tillgång till utbildning.
Daikundi har nio olika administrativa enheter vilket beror på dess stora, bergiga och svåra geografi. Enligt Daikundis utbildningsansvariga finns det 460 skolor i provinsen men bristen på lärare är den största utmaningen i provinsen menar utbildningsdirektör Rahmatullah Sirat.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Enligt ”Daikundi Department of Education” är problemet med lärarbrist i provinsen så allvarligt att även skolor med 2600 elever bara har tre lärare.
Tjänstemän vid Daikundis utbildningsdepartement säger att en del av problemet under tidigare år löstes genom “avgiftsbetalda” lärare. Men under skolåret 2021 har lärarlönerna i provinsen också sänkts. Enligt tjänstemän pågår dock ansträngningar för att lösa problemet.
Problemen och bristerna är inte heller bara begränsade till lärare. Brist på byggnader och klassrum är ett annat problem som eleverna lider av.
Enligt statistik från utbildningsdepartementet finns det för närvarande 220 skolor i provinsen utan byggnader eller klassrum. Eleverna på dessa skolor utbildas antingen utomhus eller i moskéer.
Dessutom har ett antal skolor som har byggnader inte tillräckligt med klassrum. Emellertid säger tjänstemän att flera skolor är planerade att byggas i Daikundi detta skolår. Direktören för Daikundi Education säger att 16 nya skolor ska byggas i olika distrikt i provinsen genom programmet “Citizenship Pact” – ett projekt finansierat av Saudiarabien.
Enligt utbildningsdirektör Rahmatullah Sirat är Daikundi en av de provinser som har fått minst anslag för utbildning. Han berättar att elever samlas elever i skuggan av träd eller i moskéer, vilket i sin tur minskar effektivitetsnivån och lärandet.
På vissa platser har de boende på eget bevåg byggt vindskydd bygger för studenter som studerar utomhus.
Sirat hoppas att mer uppmärksamhet ska öka byggandet av flera skolor. Direktören för Daikundi Education berömmer människorna i regionen och enligt honom har nästan alla nya skolor finansierats genom folkets donationer. I flera områden har människor upplåtit sina trädgårdar till skolan. Andra har byggt hela skolor till sina egna barn.
Utbildningsdepartement i Daikundi har länge diskuterat de befintliga problemen med utbildningsministeriet.
Enligt statistik från utbildningsdepartement studerar för närvarande mer än 146 000 studenter i provinsens skolor. Enligt denna statistik är 46 procent av Daikundi-studenterna tjejer.
Statistik från utbildningsdepartementet visar också att ungefär 20 000 flickor och pojkar i Daikundi-provinsen har slutat skolan. Även om osäkerhet inte är särskilt allvarlig i provinsen har andra faktorer hindrat barnen från att gå i skolan.
Enligt utbildningsdepartementet i Daikundi var två skolor i Kajran-distriktet tidigare stängda på grund av säkerhetsproblem, men i år kommer de att öppnas igen efter att samordning skett mellan lokala äldre och andra inflytelserika personer.
Utbildningsdirektör Rahmatullah Sirat menar att skälen till att ungefär 20 000 barn hoppat av skolan är ekonomisk fattigdom i familjerna, avståndet till skolorna och ”tidiga äktenskap” för kvinnliga studenter i vissa områden.
Enligt Sirat gifter sig ett antal flickor under skolåren, vilket får dem att hoppa av skolan. Det är också enligt Sirat den främsta anledningen till att ett stort antal tjejer hindras från att slutföra sin utbildning i provinsen. Men i de högre årskurserna på gymnasiet sjunker antalet personer som hoppar av.
Här finns istället andra utmaningar.
Daikundi-avdelningen för kvinnofrågor erkänner att det har blivit allt vanligare att tjejer flyr från provinsen för att inte gifta sig. Benazir Jafari, avdelningschefen, berättar att kvinnliga studenter flyr hemifrån och att det i vissa distrikt i Daikundi är ganska vanligt att tjejer springer iväg med sin favoritpojke.
Foto: Aman Sedaqat.
**
Jag som skriver denna dagbok heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. Läs tidigare inlägg här.
Läs våra köpvillkor vid beställning.
