"Om vi inte jobbar så dör familjen innan vi hinner bli sjuka i corona resonerade många och de hade nog rätt. Utan mat på bordet kan man inte överleva." Det skriver Mohammad i veckans dagbok.
Av Mohammad 21 april, 2021
Den här veckan kommer jag att skriva om de fattiga barnen igen. Under året har jag ofta skrivit om hur svårt det är att klara sig i Kabul och om de ekonomiska svårigheterna som utvisad.
I veckan gick jag ut för att undersöka hur situationen är för stadens barn.
Jag började med att gå till stadsdelen Barchi. Nästan alla som bor där är hazarer och många av barnen som bor där måste jobba, flera av familjerna är fattiga.
Att barn jobbar är inget ovanligt och beror här, som på andra platser, på att familjen inte har råd med att barnen inte jobbar. De flesta barn som jobbar gör det för att kunna bidra till att försörja sina familjer.
Väl ute ur stadsdelen Barchi kom jag in i ett område med mer blandade folkgrupper. Här brydde sig ingen om du var hazar, pashtun eller tadjik. Det är bra att det finns sådana blandade områden i Kabul där människor accepterar varandra. Men även här såg jag en massa barn som arbetade och sålde saker. Några av barnen sålde plastpåsar.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Ni som läser min dagbok och har varit i Afghanistan vet att alltid när man köper något så kommer det ett barn och undrar om man inte vill köpa en påse för att lägga varorna man köpt i? Eller om man inte köpt något så kan de fråga om de ska putsa ens skor. Jag behöver ingen plastpåse men gav barnen lite pengar.
Man kan se hur människor behandlar barnen som säljer plastpåsar eller putsar skor. En del skriker åt dem att sticka, andra ignorerar dem och låtsas inte se dem. Den som gör så och är tysta brukar barnen följa efter tills han eller hon reagerar.
Väl inne i centrala Kabul är det som en annan stad. Här finns allt att köpa. En massa varor, kläder och livsmedel finns till salu. Men Kabuls luft är skitig och den mat som legat framme i kärror brukar man behöva tvätta ordentligt innan man äter. I det här området ser man många jobba, inte bara barn. Barnen som jobbar köper bröd för pengarna de får ihop innan de går hem för dagen. Brödet gör att familjerna kan överleva.
När pandemin slog till 2020 så blev dessa barn ännu fattigare. Arbetslösheten ökade och alla som jobbade från dag till dag stod plötsligt utan inkomst.
Om vi inte jobbar så dör familjen innan vi hinner bli sjuka i corona resonerade många och de hade nog rätt. Utan mat på bordet kan man inte överleva.
**
Jag som skriver denna dagbok heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. Läs tidigare inlägg här.
I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försöker återanpassa sig till livet i Afghanistan. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris Årets grepp.
