Röster om ,

Inbrottsvåg skapar debatt och rädsla – Dagbok från Kabul vecka 3

Just nu får inbrottsvågen folk att glömma sin rädsla för talibaner och vara ännu mer rädda för tjuvar.

Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökandeDet här är min dagbokLäs tidigare inlägg här.

9:e januari 

Jag har varit ute och pratat med folk på gatorna och på andra platser där det rör sig mycket folk. 

Jag hör hur rädda de är efter Qaseem Solaimanis död i Irak.

Många oroar sig för framtiden och för risken att Iran styr sina raketer mot Afghanistan, de tror att det ska bli krig mellan Iran och USA. 

Här finns flera stora amerikanska militärbaser och den allra största ligger i Kabul. 

Afghanistan har inget starkt styre som kan skydda oss, och vi är så nära Iran, att de kan förstöra vårt land på en vecka. Sända bomber var som helst. 

Om det blir krig mellan Iran och USA, kan båda länderna använda Afghanistan som marken de strider på, det är helt enkelt lättare att kunna attackera härifrån. 

Så många är oroliga för att USA ska använda vårt land som slagfält. De är säkra på att det kommer att ske.

En hel del Afghaner sörjer Qaseem Solaimani och anser att Donald Trumps order om mord var ett väldigt dåligt beslut. Men det var också många Afghaner som blev glada när Solaimani mördades. 

Varför blev de glada?

Vissa berättar att när det var krig i Syrien, så tvingade Qaseem Solaimani afghaner att kriga där, många Hazarer, och tusentals förlorade sina liv.

Det har hänt att jag själv blivit förbannad på iranska militärer och poliser. En gång kallade de mig Afghanhund och sa att Afghaner sprider skit i Iran. 

10:e januari

Vi flera olika klimat inom landets gränser, även om hela Afghanistan har ett inlandsklimat. Större delen av landet är otillgängliga bergsområden med höga toppar, vissa upp emot 7000 meter över havet.

Här är väldigt varma somrar och kalla vintrar. Vissa ställen i landet har det varmt även på vintern och där snöar det aldrig, men regnar istället mycket. 

I de flesta delar är det kallt och blir mycket snö, framför allt där det är bergigt.

När jag var i Bamiyan nyligen, kom snön väldigt tidigt, redan i november. Och det blev riktigt kallt i december. 

Bamiyan är Afghanistans kallaste stad och har mycket snö på vintern, så många åker slalom i banor som de har byggt de senaste åren.  

Bamiyan har väldigt klar luft och temperaturer på ca -25° om natten och -5° till -12° på dagen, ungefär som i norra Sverige. Men vissa år är det lite varmare.

I Kabul ändras vädret ofta. Här är det ibland -3° på dagen och -15 på natten. 

Just nu är klockan är 22:00 och ute är det -2°. Men temperaturen kommer att sjunka till -3° eftersom det är molnigt i natt och kommer att vara det i tre dagar till. Det har snöat ganska mycket sedan årsskiftet och ska komma mer snö nu i veckan.

11:e januari

Det är svårt att skydda sig mot allting. Framförallt mot dem som inte gillar oss och som blev utvisade från Europa. 

En stark demokrati är verkligen avgörande för att skapa ett väl fungerande samhälle. Men tyvärr vet de flesta i det här landet inget alls om sånt. Som att man kan tänka annorlunda om saker och att man kan acceptera andra, fastän man inte är av samma folkgrupp eller har samma traditioner.  

Jag bor i ett samhälle där jag måste vara väldigt försiktig.

Det är inte olagligt att skriva om Afghanistan. Men människor i Afghanistan kan reagera lite olika. Ofta frågar människor om vilket yrke jag har och var jag bor – men jag berättar aldrig vad jag gör och aldrig om mitt liv, inte heller om mitt tidigare liv i Sverige.  

I ett samhälle där det finns mänskliga rättigheter, är det ju inte svårt att följa regler. I Europa kan man lätt berätta vem man är och vad man gör, och visa sig. 

Men i Afghanistan är det svårt att vara lika fri. 

I Europa finns yttrandefrihet och det är tillåtet att skriva texter. Men här kan jag inte följa samma regler som i Europa, här finns helt andra traditioner. Det är därför som jag måste skydda det beslut jag tagit –  att skriva. 

Jag vill att Migrationsverket ska få veta vad de utvisade mig till.

Jag är bara en av alla dem som var asylsökande och situationen blir sämre varje dag.

12:e januari

Nytt reportage från Kabul!

Efter många brott och efter att många dött här i Kabul, ser jag äntligen några poliser på gatorna. 

Brottsbekämpningen består i att de fångar beväpnade tjuvar och utreder deras stölder eller mord.

Men det kommer inte att ta slut för det.  

Människor kan inte sova i lugn och ro. Det är redan alltför svårt att sova gott på nätterna i ett land där det inte är fred, men tjuvarna gör rädslan dubbelt så stor.

Hundratals människor har drabbats och tjuvarna fortsätter sina brottsliga attacker.

Stora beväpnade ligor, tar sig varje natt in i hus och rånar familjer. De tar allt de vill. Men det är inte bara det – de utsätter också kvinnor, tonårstjejer och små flickor för sexuella trakasserier.

Kriminaliteten stiger och regeringen försummar det här. Människor känner att deras liv och familj inte är i säkerhet. 

Så nu kan vi inte gå ut när det blir mörkt. 

För ett par dagar sedan attackerade en liga ett hus alldeles nära oss. De tog familjens motorcykel och alla smycken som kvinnorna och flickorna hade i sina rum.

Ingen parkerar sin bil framför huset, för den riskerar att försvinna samma natt. 

Folk har klagat över bilstölderna och brotten för polisen. De protesterar och tycker att polisen inte har gjort tillräckligt och att det inte går att bo kvar i Kabul. 

Så nu har polisen sagt att de kommer göra fler gripanden och vakta området på nätterna. 

Men det kan också vara så att enstaka poliser samarbetar med ligorna.

Poliser är också hungriga.

Just nu får allt detta folk att glömma sin rädsla för talibaner och är ännu mer rädda för tjuvar.

13:e januari 

En oberoende människorättskommission i Afghanistan har visat att barnäktenskap och barnarbete – även i säkerhetsstyrkor – fortfarande sker i landet. Att barn berövas sin utbildning. Allt detta är ett allvarlig brott mot de mänskliga rättigheterna, en utmaning för landet.

Och ute på gatorna ser jag, att de faktiskt har rätt. Jag ser att barns rättigheter inte respekteras i Kabul, och likadant är det i resten av Afghanistan. 

En ny undersökning visar att 53 procent av alla afghanska barn fortfarande inte har en ID-handling. Främst beror det på att det är ett så komplext system för att få identitetshandlingar. De flesta människor bor långt bort från de centrala kontoren som gör dem.

Och om man får en ID-handling, måste den dessutom bekräftas. Och det kan bara göras i Kabul. 

Under 2018 och 2019 ökade antalet registrerade ID-handlingar. Själv fick jag också mina första identitetshandlingar under 2019, men innan dess hade jag inte ens en Tazkira (traditionell ID-handling) för att visa vem jag är och vart jag kommer ifrån.

Jag kommer att skriva mer om barns rättigheter och jag vill berätta mer om hur situationen ser ut kring barnäktenskap, i vilka delar av Afghanistan som flickor blir tvångsgifta med äldre män och varför det sker. 

Barnen är ju basen för landets överlevnad och utvecklingen beror på hur utbildade de blir. 

I Afghanistan är över 50 procent av befolkningen under 15 år. Jag hoppas att barnen kan bygga ett land utan krig och utbilda sig i hur ett land fungerar, utan krig. 

Det viktigaste är att barnen får lära sig hur mänskliga rättigheter fungerar.

14:e januari

Alla delar av landet har sina problem med barnäktenskap och barnarbete. 

18 år efter Talibanernas fall kämpar afghanerna med en allvarlig fattigdom. Av ekonomiska skäl behöver många ta hjälp av sina barn i det dagliga arbetet, väldigt ofta måste tonåringar arbeta, och föräldrar tvinga sina döttrar att gifta med äldre män. Allt detta beror på fattigdom. Och så fortsätter fattigdomskedjan. 

Tecken på fattigdom och svaghet är uppenbara överallt. På gatorna ser jag barn som tigger, de kanske är fem eller sex år gamla, vissa arbetar redan med sin familj. Jag tror att fattigdomen i Afghanistan i dag är djupt rotad. 

När föräldrar bestämmer sig för att deras lilla flicka ska gifta med en 60 år gammal man, så är det för att de blir tvungna att göra det, för att få pengar istället – trots att flickan bara är 12-15 år. 

Det är en sån brist på jobb. Många kan inte försörja sin familj och blir tvungna att ge de sina flickor till en gammal man. 

Och rika män använder sina pengar till att gifta med små flickor. De ser inget problem med det. Men det är sexuell lust och traditioner som samtidigt förhindrar sex, som kan skapa såna problem.    

Vissa tycker att äktenskap med barn aldrig ska upphöra – och det är ju ett stort problem i ett samhälle, att det finns de som tycker så.

Många soldater dör varje år i kriget mot Talibanerna och deras fruar och barn kommer att få tigga eller sälja sin kropp. Familjen kan även tvinga flickorna, som just förlorat sin pappa, att gifta sig med en rik gammal man.

15:e januari

Det har snöat mycket, så gatorna och gränderna här är alldeles hala och det är för farligt att köra bil och motorcykel. På en del ställen har snön smält, men i kylan blir det istället is och halka.

När jag promenerar runt, har jag sett några ställen där det helt blivit stopp för bilar, inte ens motorcyklarna kan köra förbi. 

Det är otroligt tufft nu, när man ska köra bil eller promenera. För varken gränderna eller gatorna har tillräckligt plats för bilar – och så är det i hela landet.

Jag har inte sett ett enda ställe i Afghanistan, som har en särskild promenad- eller en cykelbana! Bilar och motorcyklar kör i samma filer som cyklar och kärror, och det är besvärligt för människor att också gå där.

Ofta blir jag rädd att en bil ska köra över mina fötter. Speciellt idag, eftersom det var otroligt halt och bilarna inte har vinterdäck. De kan lätt glida på folk. 

Men människor är vana med att gå bland dem, fastän de inte alls är nöjda med hur körbanorna planerats.

Vi bor på ett bättre ställe, men vad gäller stadsplanen i Barchi, där det bor främst Hazarer, kan man se hur husen byggts som myrstackar nästan. Man vet inte vart man befinner sig, hittar inget och går vilse. Det är omöjligt för den som är ny, att kunna hitta rätt adress. De har inga adresser!

Så det är svårt att hitta till det hus man söker, när det inte finns nummer och gränder.

När talibanregimen kollapsade så tog de som hade makt över en hel del platser och byggde hus och lägenheter. 

På den tiden tänkte många att Afghanistan aldrig skulle kunna byggas upp igen, och inte bli som det faktiskt är idag. De hade inget hopp alls för landet. 

Men köpte de platser som det gick att bygga hus på och sen blev väldigt rika. Nu kostar deras lägenhet och hus väldigt mycket. 

Det är dyrt att bo i bättre kvarter, så där bor ganska få. Mest är det mäktiga människor som bor där, de som jobbar inom regeringen och som kan samla in pengar från olika länder och skatter och sätta in på sina egna konton. 

I Afghanistan betalar alla som äger affärer skatt och även de som har hög inkomst.



16:e januari

Jag som bor i Kabul träffar ofta de som får det svårt med sina ID-handlingar. 

Ungdomar blir utvisade från Europa, eftersom de inte kan säkerställa var de kommer ifrån, på grund av olika anledningar. 

Jag kan säga, att de flesta ungdomar som kom till Sverige, hade ingen ID-handling som kunde bevisa att visa att de verkligen kom från Afghanistan. Många fick avslag på sin asylansökan och blev utvisade från Sverige, och även från andra länder.

Nu kommer de hit och får det besvärligt med att skaffa de olika dokument som de behöver, speciellt sina ID-handlingar. Många har fått allvarliga problem, eftersom de inte kunnat skaffa sina identitetshandlingar på ett helt år. 

Det finns en kille, som inte hade någon familj alls här i Afghanistan. Ingen kunde bevisa att han verkligen är från Afghanistan. Han väntade så länge och jag försökte flera gånger hjälpa honom att skaffa en Tazkira (ID-handling), men det gick inte. Tazkirakontoret ville inte bekräfta att han verkligen kommer från Afghanistan. 

De sa åt honom att han måste åka till sin hemby och skaffa sin ID-handling där, sedan skulle de bekräfta hans ID-handling. 

Flera utvisade har varit tvungna att åka de farliga vägarna till sina hembyar, för att skaffa sin ID-handling och sedan komma tillbaka i Kabul för att få den bekräftad. 

En kille åkte till Bamiyan för att skaffa sin ID-handling. Under tiden fick jag många sms om att han inte svarade på sin telefon och att han kanske var försvunnen. 

Prästen han hade kontakt med i Sverige, frågade mig om vad jag trodde och jag sa att hon inte skulle oroa sig, eftersom han inte alls burit med sig några handlingar som kunde visa att han varit i Sverige. 

Vägen är uppenbart farligt och för några dagar sedan slaktades ännu en Hazar i Wardakprovinsen.  

Varför killen inte svarat sin mobil, berodde på att han hade varit i Panjab, som har inte bra anslutning till nätet. 

Som tur är, kom han idag kom tillbaks levande till Kabul! Med sin ID handling. Jag har förklarat för honom hur han ska bekräfta sin ID-handling, och efter det måste han ansöka om pass.

Så fruktansvärt svårt är det för killarna efter utvisning. 

Jag uppmanar alla att inte åka ut till provinserna, utan först försöka skaffa sina identitetshandlingar i Kabul – att se om det går. För vägarna är verkligen osäkra.

**

Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Under hösten 2019 återvände Blankspots utsända reporter till Afghanistan för fjärde gången. Det senaste reportage från den resan kan du läsa här. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.