Röster om ,

Dagbok från flykten: Protest i Turkiet mot de höga priserna 

De stora demonstrationerna i Turkiet har lett till flera poliser på gatorna. Det gör livet svårare för de papperslösa som riskerar att gripas. När liran faller hårdnar också kampen om jobben bland landets illegala arbetskraft. Mohammad rapporterar i dagboken efter intrycken under ännu en vecka på flykt.

Jag har i flera av mina texter om livet som flykting, från det att jag kom till Turkiet, berättat om att landet är ett bra land för de som är turkiska medborgare.

Men att det är svårt för företagare från utlandet. Och flyktingar så klart.

Efter att värdet på den turkiska liran fortsatte att falla har stora demonstrationer anordnats i både Ankara och Istanbul. Människor gick ut på gatorna för att protestera mot de höga priset på varor och följande ekonomiska problem: ”regeringen avgå”, skanderade demonstranterna.  

Flera höll upp tomma krukor som de slog på för att illustrera sina svårigheter med att försörja sig. Men trots protesterna så fortsätter liran att tappa i värde och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har nu lovat att agera. 

Varje gång som det sker protester sätts det in en massa poliser och det blir fler kontroller i vilka papperslösa fångar in. Jag skriver ju mest om flyktingarna från Afghanistan men här finns folk från hela världen. Det finns papperslösa från Afrika, från Mellanöstern och andra fattiga länder som alla flytt till Turkiet. Det är inte så lätt för Turkiet att ta emot alla flyktingar som passerar landets gränser, det förstår alla.

Men jag ska berätta om vad som kan hända om man blir tillfångatagen av den turkiska polisen.

En kille från Afghanistan greps för en vecka sedan och släppte sedan på tisdagen.  Han berättade att han hade ”fått några smällar i ansiktet” men att han i det stora hela var nöjd med den turkiska polisen.

Jämfört den iranska polisen var det en västanfläkt.

Maten i det turkiska häktet hade till en början varit dålig men med tiden bättre och bättre berättade min vän.  Han hade också tur som släpptes ut vilket gjorde att han hade en positiv bild, medan andra hade suttit där inne i åtta månader utan att ens få några frågor såg annorlunda på det.

När de hade frågat personalen om det fanns någon plan för när de skulle släppas eller deporteras såhade personalen bara skakat på huvudet och sagt att inte visste något förutom vad de skulle servera för mat. 

De finns också de som undviker förvaret genom att rymma. En av rymmarna heter Rohullah och han berättade att när polisen hade stoppat honom och frågat efter id-kort så började han fundera över åt vilket håll han skulle springa. Han låtsades leta tills han bestämt sig och började springa, men fångades snabbt in då polisen fick tag i hans väska med båda armarna.

Då släppte han väskan och sprang vidare rakt ut över en motorväg. Bilarna bromsade så det tjöt och rykte om däcken men han kom över till andra sidan. De förföljande poliserna vågade inte springa på det sättet.

Han var så glad när han berättade om hur han undkommit. Utan hans pengar skulle familjen i Afghanistan ha det svårt.

Framför allt nu när den turkiska liran är så svag. 

Det finns en plats i staden, vid en rondell där människor som väntar på ett dagsjobb väntar. Dit kommer lastbilar och plockar upp arbetare tidigt om morgnarna och där sitter afghaner och kurder från Turkiet. Kurderna kräver mera betalt än vad afghanerna jobbar för – så de är arga. De vill ha 30 procent mer. Men arbetsgivarna som kommer plockar upp de tar minst betalt. Kurderna ringar då polisen och säger att ”här står en massa papperslösa utan papper och tar våra jobb”.

När väl poliserna kommer så hålls afghanerna kvar av kurderna. 

Det är inte lätt det här.

Flyktingarna behöver jobba för att hjälpa sina familjer. Alla är fattiga. Men nu med alla demonstrationer och protester så är det farligt att röra sig på gatorna. Poliserna kollar identiteter och letar efter papperslösa. 

**

I över ett år har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försöker återanpassa sig till livet i Afghanistan. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris ”Årets grepp”. Dagboken kommer att fortsätta även sedan Mohammad lämnad staden. För att möjliggöra för Mohammad att fortsätta rapportera: stöd Blankspot genom att bli prenumerant. 

JA, klart jag vill prenumerera!

Läs våra köpvillkor vid beställning.