Röster om Afghanistan, Dagbok
Dagbok från flykten: Min utvisade vän knivhöggs i Teheran
I veckans dagbok berättar Mohammad om sin knivhuggna vän och om vad vännerna som är kvar i Afghanistan berättar.
Av Mohammad 18 december, 2021
Nabi Skandari och jag bodde tillsammans i Kabul. När talibanerna kom allt närmare lyckades jag få ett visum till Turkiet medan Nabi väntade på sin ansökan om arbetstillstånd i Sverige. Månaderna gick och efter åtta månaders väntan fick han avslag och han flydde då vidare till Iran innan talibanerna tog över.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Jag kan ibland fundera på om Migrationsverket verkligen trodde på att vi skulle vara säkra i Afghanistan? Att vi inte skulle råka ut för några problem. För om det vore så att det inte var livsfarligt i Kabul hade vi inte flytt.
Nu i veckan hände det något sorgligt med Nabi Skandari i Iran.
Han lämnade Afghanistan på grund av problem och kom till Sverige 2015. Han var då minderårig och lärde sig snabbt både att prata svenska och tävlingssimma. Först bodde han på ett ungdomsboende i Kalmar och sedan hos sin flickvän. Hans plan var att gifta sig men utvisningen kom emellan.
Väl i Kabul så levde han gömdm först i Pule Surkh Kabul och sedan flyttade han och jag till Sharak i 6 distriktet. Vi överlevde och var med och mycket under dessa år tillsammans innan talibanerna kom.
Väl i Iran fick han lära sig mycket på nytt. Det finns saker och ting som liknar Afghanistan men också mycket som är annorlunda. Till exempel är det svårt att se vilka som är riktiga taxibilar och vilka bilar som man inte bör åka med. Alla ropar efter taxi och taxibilarna ropar efter passagerare och det är ibland svårt att navigera.
Nabi tog en bil han trodde var säker.
Men chauffören körde iväg med honom till en gränd och låser dörrarna för att sedan hota med kidnappning och död. Nabi försökte komma loss och blev då knivhuggen i huvudet och bröstet. Ett av huggen gick över hans ena öra.
Nabi var på väg till sjukhuset redan innan överfallet för att röntga sig men han blev nu av med alla sina saker och kastades ut från bilen där han ropade efter hjälp. Men ingen stannade där han låg bredvid vägen. Efter ett tag kom en man från Afghanistan förbi och tog med sig Nabi till sjukhuset. Då han hade tappat mycket blod och hade han inte kommit till sjukhuset i tid skulle han ha dött bredvid vägen.
När Nabi kontaktade mig visade han upp bilder på sina sår. Han hör inget på höger öra. Jag skulle vilja att Migrationsverket fick se bilderna. Hur han nästan blev mördad i Teheran. Han kan inte heller anmäla rånet eftersom han lever illegalt i landet. Gör han en polisanmälan kommer han att utvisas.
Afghaner utan papper i Iran har alltid varit utsatta, men antalet rån har ökat den senaste tiden då den ekonomisak krisen i Iran blivit värre. Många är arbetslösa och rånare vet att det är riskfritt att ta något från områden med illegala afghaner. Då dessa flyktingar är mer rädda för poliser än tjuvar.
Rädslan grundar sig också i att Iran är ett av de länder som utvisar flyktingar. När jag själv var i Iran så upplevde jag situationen som väldigt svår. Nu är det värre. Konsekvenserna av att utvisas tillbaka till Kabul är nu också större efter att talibanerna tagit över, men också för att svälten, arbetslösheten och vintern väntar.
Det känns hopplöst.
I veckan så pratade jag med vänner i Herat och de berättade hur de som tidigare jobbade för polisen eller myndigheterna börjar försvinna. Flera har kastats ner i samma brunn. Deras familjer kan inte heller klaga på detta – för det är i så fall talibanerna de ska klaga till.
Det blev en sorglig dagbok den här veckan. Men Nabi ville att jag skulle berätta då ni kanske är flera som läser som minns honom från mina tid i Kabul. Det enda jag kan göra är att berätta om det som händer.
Jag hoppas att nästa dagbok inte blir lika sorglig.
**
I över ett två har Mohammad fört dagbok på Blankspot om hur han som utvisad försöker återanpassa sig till livet i Afghanistan. Nyligen belönades dagboken med Sveriges Tidskrifters pris ”Årets grepp”. Dagboken kommer att fortsätta även sedan Mohammad lämnad staden. För att inte missa så skriv upp dig för Blankspots nyhetsbrev.
