Den här veckan tänkte jag skriva om hur situationen ser ut för de afghanska kvinnorna i Turkiet. Både de som har id-papper och de som inte har det och om vilka det sägs att det ”saknar identitet”. Det skriver Mohammad i veckans dagbok.
Av Mohammad 5 december, 2021
Möjligheterna ser så klart olika ut om man bor på landsbygden eller i de stora städerna, men har man ingen identitet saknar man helt rättigheter: Både för de som är ensamstående och de med stora barnfamiljer så är situationen densamma.
Kvinnorna utan papper har ingen rätt att jobba utan de sköter barnen medan deras män jobbar svart till låga löner med usla villkor.
För de kvinnor som talar turkiska finns det också svartjobb men de flesta jobb som kräver att man jobbar hårt är det endast män som kan få. Även för de som har fått uppehållstillstånd är situationen svår om de bor i mindre städer där det är svårt att få jobb. Jobben är den stora anledningen till att tusentals familjer utan papper väljer att bo i Istanbul.
Jag fick en fråga av en vän i Sverige om det är så att kvinnor därmed tvingas att prostituera sig för att få ihop pengar. Jag vet inte. Det finns kvinnor som tigger men jag har inte sett någon afghans kvinna göra det. Men är det enda utvägen för att få mat till sig själv och barnen tror jag det är möjligt att man väljer att tigga.
Drömmen om Europa handlar för många om att kunna skicka barnen till en skola. Men i Istanbul har barnen från Afghanistan ingen rätt att gå i skolan om familjen inte har uppehållstillstånd något jag skrivit om tidigare.
Identiteten är nyckeln till allt. Kvinnor som har identitet och kan turkiska kan jobba precis som män på restauranger, apotek och andra platser. För flyktingarna behövs förutom ett uppehållstillstånd även ett arbetstillstånd. De som är turkiska medborgare behöver inget arbetstillstånd. Skillnaden är stor mot Afghanistan och kvinnorna i Turkiet – de med papper – har rättigheter nästan som i resten av Europa.
En annan tydlig skillnad förutom papper är språk. De som kan prata turkiska kan ibland bli anställda även utan identitet. Men inte alltid. En ung kille från Afghanistan som jag träffade nyligen jobbar som säljare i en mobilaffär. Han har inga papper men pratar perfekt turkiska. Jag hade aldrig kunnat göra det jobbet eftersom jag inte kan språket här. Jag har varit i den situationen förut när jag kom till Sverige och vet att det går – men det är inte bara att det är svårt att förstå och prata, jag vill inte heller bli kvar här. Jag ser inte min framtid här i Turkiet och därför, om jag ska vara helt ärlig, vill jag inte lära mig turkiska.
Istället väntar jag på en jävla smugglare!
Någon som kan ta mig härifrån. Nu säger alla smugglarna att vädret är för dåligt. Men jag tror inte det.
Det finns nyanser i allt och det är trots allt bra att Turkiet respekterar kvinnor som flytt från Afghanistan och inte utvisar dem.
Men ett stort problem är att för de kvinnor som föder barn på flykt så kommer de inte att få komma in på sjukhusen för att föda.
I torsdags, den andra december, födde en granne till mig barn. Först avvisade sjukhuset henne då hon inte hade några identitetshandlingar eller uppehållstillstånd.
Då ringde en granne som är turk ambulansen men de ville först inte heller ta med henne. Men efter ett tag gick de med på att köra henne till sjukhuset och hon födde sitt barn.
Det kommer nu att kosta väldigt mycket pengar för familjen. Hennes man är fattig och de har två barn sedan tidigare. Hur ska de kunna betala något till sjukhuset? Det verkar svårt.
Men barnen är friskt och även mamman mår bra.
Läs också: Dagbok från flykten: barnen vill gå i skolan men får inte
