Blank Spot-journalisterna är lika mycket samtalsledare som journalister under ett reportagearbete för oss. Vi vill vara transparenta där vi kan och låter oss kritiseras såväl som peppas i samtal med läsarna. Vi kallar våra betalande läsare för medlemmar för att visa respekt för dem och deras längtan efter fler perspektiv på världen.
Av Brit Stakston 22 september, 2015
Under crowdfundingkampanjen lovade vi de betalande medlemmarna att de skulle kunna följa redaktionens inre puls. Att bygga communitys är dock både kostsamt och svåradministrerat. Det löstes genom att välja slutna Facebookgrupper som endast var öppna för medlemmar. Här skriver en av medgrundarna, Brit Stakston, mer om det.
Arbetet i de stängda Facebookgrupperna har varit fascinerande att följa och även om det mest bär några första försök så har det gett mersmak och något som ska utvecklas framöver. Redan nu har varje reportage och journalist på olika sätt utvecklat sin unika och nära relation med de läsare som valt att följa just deras arbete bakom kulisserna.
Nils Resare och Martin Schibbye har varit i Thailand för att granska semesterparadiset från ett annat håll. Det blev tre reportage med titlarna;
• När diktaturen fick köpa Jasplan,
• Thailand bakom bomberna
• Thailands farligaste ungdomar.
Här berättar Nils Resare om arbetet med reportaget När diktaturen fick köpa Jasplan och Thailand bakom bomberna. Sedan följer några utdrag ur den stängda Facebook-gruppen där reportaget växte fram. Här kan man också läsa vad reportaget i sin helhet kostade.
Vill du följa arbetet bakom kulisserna för nästa reportage så stöd oss här.
Nils Resare
Intervju med Nils Resare
Hur fick ni idén till reportagen?
– Militärjuntans maktövertagande i Thailand den 22 maj 2014 fick viss uppmärksamhet i svensk press. Men rapporteringen om vad som sedan hände har varit mer sparsmakad. Vi på Blank Spot Project ville undersöka hur det står till i landet, under militärdiktaturen, inte minst med tanke på de nära relationerna som finns mellan Thailand och Sverige på olika nivåer. Varje år besöker 100 000-tals svenskar landet. Samtidigt är Thailand en av de största köparna av svenskt krigsmaterial i världen.
– Redan när Blank Spot Project bildades, i januari 2015, pågick arbetet. Jag arbetade med en granskning av vapenhandeln och Martin Schibbye hade fått ett stipendium från Publicistklubben för att studera utvecklingen på plats. Vi beslutade oss för att utveckla detta till en granskning av landet genom två resor och ett gräv.
På vilket sätt är detta en Blankspot?
– Trots att många svenskar har en egen relation till Thailand är det få som känner till de politiska problemen och övergreppen mot de mänskliga rättigheterna som pågår. Ännu mindre kända är de svenska vapenaffärerna som delvis har gjorts direkt med landets militärjunta. Ambitionen blev därför at fördjupa bilden av Thailand och granska relationerna mellan ländernas regeringar.
Hur följde läsarna dig som reporter på fältet?
– I gruppen #Blankspot3 gjorde jag totalt 17 inlägg som fick många kommentarer under de sju dagarna jag var i södra Thailand. Även Martin Schibbye gjorde ett antal inlägg i gruppen där han intervjuade forskare och människorättsaktivister från Stockholm, för att fördjupa medlemmarnas förståelse av konflikten i södern.
– Genom dagsrapporterna gavs en viss inblick i den journalistiska processen. Ett syfte med detta var att tydliggöra för de medlemmar som valde att följa processen hur många byggstenar och hur mycket tid som går åt för att genomföra ett granskande reportage. –För mig personligen betydde det mycket att ha så nyfikna och engagerade läsare med mig genom hela arbetet.
Vad berörde dig mest?
– Det inlägg som gav upphov till många intressanta diskussioner handlade om att bli en del av PR-arbetet för en av parterna som granskas. I detta fall handlade det om den Thailändska armén och huruvida vi skulle låta sig fotograferas i ett sammanhang som kunde användas till militärens fördel.
– En annan tråd handlade om hur man bäst formger ett digitalt reportage och om synliga länkar stör läsupplevelsen eller inte.
Hur mycket kunde medlemmarna egentligen få veta?
– Martin Schibbyes reportage från norra Thailand var av så känslig natur att han valde att inte chatta med läsarna under tiden i landet. Men han berättade en del om innehållet på en meet-up för medlemmarna efter hemkomst.
– Innehållet i min granskning av vapenhandeln med Thailand har bara till en del berättats för medlemmarna. Orsaken var att delar av innehållet byggde på uppgifter från en person som har begärt källskydd. Två inlägg gjordes dock på #Blankspot3 om hemligstämplingen av dokument som rör Jas-affären.
Stötte ni på några problem? I så fall vilka?
– Granskningen av vapenaffärerna stötte på många problem. Bland annat lyckades vi inte få några intervjuer med de thailändare som ansvarade för vapenköpen. Flera försök gjordes men alla inblandade avböjde. UD:s hemligstämpling av dokument, och motvilja att svara på frågor kring vapenaffärerna, skapade också stora problem.
Hur ska reportagen leva vidare?
– Jag kommer att följa utvecklingen i Thailand och den svenska vapenhandeln med Thailand. Bland annat har Blank Spot Project överklagat hemligstämplingen av dokumenten som rör Jas-affären till Kammarrätten. Under försommaren gav kammarrätten Blank Spo Prjectt rätt– en stor del av UD:s hemligstämpling var inte motiverad. Därmed tvingades UD göra en ny sekretessprövning som fortfarande pågår. Vi kommer att återkomma till resultatet så fort den är klar.
