Röster om Afghanistan, Dagbok
“Attacken mot skolan kommer att slås tillbaka genom att fler utbildar sig” – Dagbok från Kabul vecka 42.
Istället för att detonera bältet borde självmordsbombaren satt sig i skolbänken och själv försökt att bli landets främste student. Det skriver Mohammad efter en vecka med flera attacker.
Av Mohammad 29 oktober, 2020
När jag promenerar på Kabuls gator känner jag mig allt mer osäker. Smäller det så är chansen att överleva 50/50.
Ni hörde säkert om attentatet som skedde för några dagar sedan. Ännu ett attentat tänker ni kanske, men det som skedde kräver en förklaring, eftersom det inte var ett vanligt attentat.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Det senaste attentatet skedde vid ett utbildningscenter i Dash-I-Barchi. 57 personer har skadats. Samtliga studenter. Nästan alla var under 18 år.
De flesta som var där studerade inför nästa inträdesprov till universitetet. De senaste tre åren så har de högsta betygen från den här utbildningen gått till hazarer. En av dem var en tjej som heter Shamsia som också blev nummer ett i hela Afghanistan.
Att se hazarer som gläds åt studieresultat och ser ljust på framtiden kan vara det som triggade attentatsmännen. De skickade in sin självmordsbombare för att minska antalet unga utbildade.
Men istället för att detonera bomben borde personen själv försökt att bli nummer ett i hela Afghanistan. Istället för att släcka ljuset och leva i mörkret. Men det verkar som om de inte klarar att se ljuset i form av utbildning och därför vill leva i mörkret.
De vill även att de egna barnen också ska blunda sig genom livet.
Men attacken kommer att slås tillbaka, genom att flera utbildar sig nästa år. Och nästa. Oavsett om det är tadjiker, pashtuner eller hazarer så kan de alla studera och bli nummer ett.
Kanske var det någon av dem som nu dog som annars hade blivit landets främste student. Bland de döda fanns det faktiskt en person med samma talang som Shamsia. Men nu är han bortsprängd och kroppen kan inte ens kännas igen av den egna familjen. Det var bara skorna som gick att identifiera.
När självmordsbombaren kom in i gränden var han klädd som en polis för att försöka sig in på området. Klockan var 16.30 och eleverna skulle precis lämna skolan och bege sig hemåt när attentatsmannen sprang fram mot skolan. Men en av vakterna upptäckte honom och stoppade honom från att ta sig och han sprängde sig där i gränden.
Hade han lyckats ta sig igenom dörren så hade de döda kunnat räknas i hundratal.
Första natten efter attentatet grät grannarna som förlorade sina barn till klockan tre på natten. Att höra dem gjorde att det kändes som om det var ens eget barn som gått förlorat. Bröder, systrar, pappor, alla grät. Kropparna samlades ihop från träden, balkongerna och från taket av skolan och i dag begravdes alla dessa små små bitar.
Dagen efter skedde en ny attack i Omid-e-Sabs distriktet nära ett bageri och en skola. Den här gången var det en bomb som hade placerats i en bil. Den här gången skadade sig tre personer. Ingen dog. Dagen efter det smällde det i Kabuls 10:e polisdistrikt där 4 civila dog och 12 stycken sårades.
Nu frågar jag mig när det kommer att hända nästa gång. Känslan är att det blir allt mer osäkert i Kabul. Men också ute i provinserna sker allt fler attacker. I en av de attacker som nådde nyheterna i Maidan Wardak slaktades, jag det finns inget annat ord, mannen framför sin familj.
Orsaken? Han var polis.
Hela Kabul känns nu osäkrare och då var situationen innan redan skrämmande.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
