Röster om ,

"Äntligen regn!" – Dagbok från Kabul vecka 33.

Jag som skriver den här dagboken varje vecka heter Mohammad och utvisades 2019 från Sverige till Afghanistan. Jag skriver för att berätta om en verklighet som inte visas på tv.

Av 26 augusti, 2020

I dag är det den 26 augusti och det varma vädret gör folk törstiga. Bristen på regn gör också landet törstigt.

Men bara det slutar blåsa så tror många att det kommer börja regna. Nu är luften full av damm och varje gång det dyker upp moln så börjar det blåsa igen – men inget regn faller. Luften är så torr att det är svårt att gå ut. Man mår inte så bra i Kabul när det blåser så att plastpåsar flyger omkring i luften och damm och skräp sprider sig överallt. 

All stadens smuts virvlar runt. Eftersom det inte heller brukar regna i Kabul så är luften full av smutsigt damm. 

Dessutom blir all mat som säljs utomhus täckt av damm. Det är inte bra för folkhälsan om nu någon skulle bry sig om den. De flesta har inget fungerande avloppsvatten och det luktar dessutom fruktansvärt. På gatorna rinner det smutsigt vatten från husen och även där det ska rinna avloppsvatten är det ofta översvämningar.

Som jag skrev om förut tvättar vissa ändå sina bilar i detta vatten. 

Allt detta gör en trött. Allt damm. Alla smuts och sedan på vintern stenkolsröken och leran. Jag minns knappt hur man mådde när man kände sig bra. Dessutom är jag orolig för så mycket saker. Som bristen på säkerhet. Landets regering ser inte heller ut att kunna lösa sina problem med talibanerna. 

Och utvisningarna fortsätter. 

Sverige ser ju se att Afghanistan är ett fattigt land. För att bibehålla en bra relation till Sverige så tar landet emot de utvisade. 

Jag vet inte om det är rätt eller fel att de gör så. Men jag vet att jag hade kunnat vara en skattebetalare i Sverige nu om Sverige hade velat det. De som bor här tror att vi som utvisats har begått brott. Att det är därför Sverige skickat ut oss. Jag tycker också att kriminella ska utvisas. Den sortens utvisningar är jag för. Men det finns en orättvisa i att vi andra som sökt asyl också utvisas, nu tror många här att vi är kriminella. Alla vi som fått avslag på våra ansökningar. 

Det är svårt att bo i det här landet. Med allt våld, all korruption och rädslan för kidnappningar. Det är också svårt att känna hopp. Om vi hade gjort det, alla vi som flydde, känt hopp om en framtid, då hade vi inte lämnat vårt land och flytt till Sverige. 

Det finns 34 miljoner människor i landet. Många är nöjda och har inge problem och de vill bo här. Men det finns också de som inte kan bo här, som behöver skydd, de måste ha rätt att söka asyl i andra länder. 

Nu i veckan vajar tusen flaggor i Kabul med bilder på Imam Hussein. Låt mig i veckans dagbok berätta varför för hur många i Sverige vet vad Ashura är? Eller vilka länder som firar det?

Ashura är en stor religiös högtid för shiitiska muslimer. År 680 vägrade Husayn att ge sitt trohetslöfte till den dåvarande kalifen Yazid. En del av Husayns anhängare kallade Husayn med syftet att försvara honom, men svek sitt löfte. När Husayn var framme i Karbala möttes han av Yazids armé och en strid uppstod. 

Den slutade med Husayns död och han begravdes i Karbala.

Det finns mycket av den här typen av hat, våld och mord i islams begynnelse. Men hur firas då detta minne? Jo, genom att dela ut mat bland folk och prata om Imam Husayn. Alla är väldigt ledsna och sjunger en hymn som kallas Noah. 

Medan andra firar dagen på mer skrämmande sätt. På sätt som inte alla accepterar. Vad gör de då? Jo de slår sig själva med knivar i huvudet och skadar sina kroppar. De hugger omkring sig men inte för att skada andra utan bara sig själva. Det är inte roligt att se. 

Andra firar denna högtid genom att dela ut mat för att minska fattigdomen under tio dagar. Och överallt hissas det flaggor. 

Den här traditionen är viktigast för shiamuslimer och sunnimuslimer firar inte lika mycket som shiamuslimer. 

Imam Husayn var som sagt krig med Yazid. Yazid var också muslim, men han bröt mot islams regler och dödade alla Imam Husayn trupper bestående av var 72 personer även ett sex månaders barn som hette Ali Asghar. 

Jag vet inte sannolikheten, men jag skriver bara vad folk tror.

Det som däremot är sant är att Kabuls gator nu är farliga de kommande tio dagarna. För varje dag som Ashura pågår är in en enda sekund säker. Bilbomber kan explodera. Självmordsbombare slå till. Eller så kan det hända mycket annat. Därför är jag mycket försiktig och går bara ut när jag verkligen behöver. 

Det är många som kommer att dö under firandet. Under talibantiden hade ingen vågat fira den här dagen. En tradition som kommer från Iran.  

Istället för att vara ute på gatorna så sitter jag inne och skriver om det jag vet eller det jag ser. 

I dag är det den 27 augusti och bara för att jag skrev att det inte regnar så regnade det ganska mycket i dag. 

Jag var med några andra utvisade på Trafikverket för att hjälpa dem att ordna med körkort. Då plötsligt kom regnet. Det regnade så mycket så jag har aldrig sett något liknande. 

I Kabul regnade det dock inte lika mycket som i andra provinser. 

I provinsen Parvan har minst 67 personer nu dött av en översvämning. Jag trodde aldrig att det kunde komma så mycket regn på en dag att folk skulle dö på grund av översvämning. Dessutom förlorade många sina bostäder och åkrar. Vi hade inte sett till regn på flera månader och så i dag kom det. I Pakistan så dödades minst 90 personer av regnen. 

I Wardakprovinsen har 5 personer dött i översvämningarna.  Jag är fast i Kabul och vågar inte passera Wardak på grund av talibanerna slaktar de som skriver om Afghanistan.

**

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. 

Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.

Av