För varje fas i det ryska kriget mot Ukraina är det tydligt vilken oerhört stor betydelse sociala medier har. Även om tillgången till nät ofta är begränsad fortsätter man informera varandra och berätta. Brit Stakston analyserar det första tiktokkriget.
Av Brit Stakston 3 april, 2022
I fem veckor har kriget tagit plats i alla kanaler. Det har gått att följa människors upplevelser från de inledande ryktena om invasion och de första bombangreppen till oroliga god-nattstunder i skyddsrummen. Alla dessa avsked på överfulla tågstastioner när kvinnor och barns skiljs från sina manliga anhöriga för att fly från landet. Och med tiden har flödet fyllts av förödelse och civila döda.
Människors berättelser via sociala medier har hållit intresset för Ukraina vid liv, den digitala delen av kriget ökar dessutom kunskapen om desinformation och propaganda i hela världen.
För ukrainarna kvar i landet är dock sociala mediers största betydelse att det ökar deras chanser till att överleva.
Det är kanaler till att kunna få lite mer grepp om vad som händer och även rusta sig för falska rykten. Desinformation online kan bli allvarligt när det behövs fattas snabba beslut under ett angrepp. Tillgången till internet för korrekt information är lika livsavgörande under kriget som den var under pandemin för att känna till virusets spridning.
I mindre telegramgrupper lokalt eller via andra meddelandeappar informerar de som är kvar varandra om hur de ryska trupperna förflyttar sig, var det finns vatten och mat, organiserar transporter mm eller skickar ljudet av flyglarm vidare genom meddelandeapparna så att även de som befinner sig i ett område där sirenen är utslagen nås av varningen.
Lokala myndigheter informerar också via de här meddelandegrupperna om den aktuella situationen och tipsar lokalbefolkningen om vilken falsk information som sprider sig för tillfället. Oron är stor för deepfake-videos där det ser ut som att olika centrala ledare, inklusive Zelenskyj, gett upp och uppmanar människor att göra likadant.
I takt med krigets utveckling har de ukrainska myndigheterna löpande gett instruktioner till allmänheten om vad de ska och inte ska dela i digitala kanaler om det som händer i deras region. Tex har man efterfrågat bilder på ryska trupper men uppmanat till försiktigthet gällande explosioner så man inte avslöjar hur framgångsrikt ett anfall varit.
I de vittnesmål som kommit de senaste dagarna från överlevande i de städer som varit under rysk kontroll vittnar man om hur telefonerna gås igenom av de ryska soldaterna.
Att sociala medier tar med oss direkt till händelsernas centrum är inte ett nytt fenomen. Sociala medier har funnits i snart 30 år och när demonstrationerna på Tahirtorget i Kario livesändes via Facebook 2012 så nådde miljontals människor över hela världen.
Plötsligt under en vanlig resa i kollektivtrafiken diskuterades redan då det som hände i Kairo. Det var en av många milstolpar i en digital utveckling där engagemanget spred sig över hela världen genom rösterna på plats.
Den stora skillnaden nu mot tidigare krig och konflikter är omfånget av de vanliga invånarnas röster. När hela 85% av de över 15 år använder internet i Ukraina får det ett extra stort genomslag. Och vi får följa dem i så måna skeden av deras liv. Dessutom är den angripna partens politiska ledning lika aktiv i de digitala kanalerna.
Propagandan från den ukrainska regeringen har som syfte att informera, organisera, mobilisera och ingjuta mod i den ukrainska befolkningen. Och väcka västvärldens engagemang för den kamp som pågår i Ukraina och hålla det vid liv så länge som möjligt.
Uppenbara särskiljande faktorer i den ukrainska ledningens digitala kommunikation är hur den till stor del är så mycket mer äkta, närvarande och transparent än motpartens ryska trollfabriker vars kommunikation ofta sker från anonyma konton.
Det kommer att skrivas ett oändligt antal historieböcker om vad som sades och inte sades för att få ukrainare att tro på en seger. Tiden får utvisa alla dessa detaljer men just siffror om framgångar och motgångar är lika svåra som alltid att lita på under pågående krig.
Men i ett land med yttrandefrihet och i en kamp för demokrati ska man inte underskatta kraften i att om Zelenskyjs budskap vore fullständigt felaktiga och inte matchades av några som helst ukrainska framgångar så skulle det snart också komma fram.
Det är oavsett allt ett krig som bedrivs lika mycket på fältet som digitalt och det beskrivs ofta som det första Tiktokriget.
Att i realtid på valfri plattform kunna följa utvecklingen och effekterna av kriget ur civilbefolkningens synvinkel är något vi som betraktare också kommer att behöva bearbeta. vi följer inte bara enskilda människors öden i fält utan vi kan följa viskande livesamtal i totalt mörker mellan instängda som berättar för sina följare om vad som hänt under dagen. Och den lilla ljusglimten av normalitet när man kan skratta åt det absurda att det varje kväll finns de som vill lyssna: “Hello Sweden thank you for listening!”
Och just på tiktok kan effekterna av kriget följas ur barns perspektiv – mitt i deras egen chock.
De ungas vardag kan följas detaljerat: bilderna på deras sönderbombade hus, livet i skyddsrummen, bristen på mat i butiker, insamlandet av snö i hinkar för att få vatten och all förtvivlan, ilskan mot Putin och rädslan.
En av de tiktokare som fått stort genomslag är 20-åriga fotografen Valeria Shashenok som i ett inlägg som blev viralt berättade om en typisk dag i ett skyddsrum. Sedan dess har hon med svart humor låtit följarna följa med i sin nya svåra vardag. Så småningom kunde hon fly från Tjernihiv till Italien där hon nu befinner sig i säkerhet medan familjen kvar i Ukraina. Hon beskriver flytken i inlägget “It´s the most horrible trip! Thanks Russia.” och vi får följa varje steg fram till slutdestinationen.
När hon senare i Italigen gör en “haul” i inlägget med beskrivningen “Fashionable refugee” botaniserar hon bland klädstilarna möjliga att få ur en blå IKEA-påse med donerade kläder.
Det är ett inlägg som fångar in styrkan och det unika med just den här typen av realtidsglimtar. Dessutom har just Valeria en befriande ironisk och osentimental underton som ofta flirtar med typiskt innehåll för kanalen under normala omständigheter. Men nu filmade med kriget som utgångspunkt.
I en intervju med CNN senare vill hon uppmana alla som följer henne att ta vara på glädjen i det lilla i vardagen och livet i sig självt.
Jag vill passa på att uppmana alla vuxna att på detaljnivå fortsätta intressera sig för innehållet på de konton som unga i er närhet följer under kriget. Särskilt på till exempel Tiktok och Instagram eftersom de är mer direkta och detaljerade än något ur nyhetsflödet. Kriget drabbar många unga oerhört hårt och det innehåll de delar med sina följare är ofta svårt att hantera till och med för oss vuxna.
De unga delar ofta med sig av all sin oro, om anhöriga dödas eller konkreta detaljer som glassplitter i sin egen säng. När deras ilska och rädsla bubblar upp behöver vi säkerställa att de unga i vår närhet kan prata om det.
Och tala med dem om strategier för att undvika att tro på allt som sprids.
För vid sidan av dessa direkta och till största del äkta verklighetsbilder från civila som angripits sprids det självfallet oerhört mycket desinformation, falska rykten och propaganda även på tiktok. Flödet är enormt i alla kanaler och frågan om hur man ska veta om det man ser är sant är svår att svara på.
Det korta svaret är att det är svårt som nyhetskonsument idag utan att ta reda på mer. Det är därför man ska välja mediekanaler som man redan litade på före kriget och som arbetar med att verifiera källor.
Välj ut ett antal källor du litar på och skanna av dem regelbundet. Allra bäst är det att följa medier som har journalister på plats.
Sätt ihop en mix av svenska, internationella och även ukrainska medier som skriver på engelska. Det är också en god idé att läsa på om bakgrunden kriget och om hur pågått sedan annekteringen av Krimhalvön 2014.
Avsändaren är avgörande, är det en okänd mediekanal eller person så ifrågasätt källan. Att ställa sig frågan vilket syfte som kan finnas med just den här informationen är en nyttig övning. Reflektera över om det i påståenden finns några verifierade källor eller om det mest är ett allmänt tyckande för att sätta perspektiven i ett sammanhang.
I en intervju i veckan med P4 Extra fick jag frågan om vad som är viktigt att tänka på när man ska till sig information om kriget.
En viktig del att tänka på är att att alla svar inte finns just nu. Och kanske inte kommer att finnas förrän om veckor, månader eller i värsta fall år. Kriget pågår just nu och det är omöjligt att få en helhetsbild av allt som sker. Det är svårt för alla att tolka all information som kommer och flödet är fyllt av de som driver sina olika agendor.
I ett krig ligger det i båda parternas intresse att få fram sitt perspektiv med hjälp av propaganda även om metoderna man arbetar med kan se olika ut. Det kan vara allitfrån ren manipulation eller fakta för att stärka sitt budskap.
Det gäller alltså som mediekonsument att ha lite is i magen. När det gäller oron för att man utan att veta om det delar desinformation eller något som inte stämmer så finns det mycket hjälp för den specialintresserade. Såväl traditionella medier och sajter gör regelbundet analyser av falska påståenden, bilder och videos som spridits. Idag går det relativt snabbt att hitta gedigna förklaringar av den desinformation och propaganda som dyker upp.
Inga medier kommer alltid att göra rätt men etablerade medier som arbetar med journalsitiska metoder kommer att korrigera eventuell fel rapportering. Och har man själv delat något som inte visar sig stämma radera inlägget så att det budskapet inte fortsätter att spridas.
Var lika vaksam under ett krig för allt innnehåll från okända där avsändare eller från avsändare med olika tydliga syften som tex statsägda mediekanaler.
Gör alltid en skillnad på medier som arbetar efter journalistiska principer och någon okänd på valfri plattform. Och var försiktigt med vad du delar vidare.
Med tiden och tilltagande desperation hos bägge parter i kriget kommer medier få en allt större utmaning med att värdera all information som kommer – även från Ukraina. Det pågår en kamp på liv och död som ställer allt på sin spets. Bombades Tjernobyl eller var det en bomb som orsakade en brand i närheten för någa veckor sedan. Vi som inte befinner oss mitt i konflikten får vänta ut och låta journalister, militära underrättelsetjänster, humanitära organisationer och experter göra sitt jobb för att få helhetsbilden innan vi delar tweeten vidare om ett bombat Tjernobyl.
Det som blivit tydligt de senaste dagarna är att tiktokarna och alla de som via digitala kanaler delar med sig av sina liv kommer att forsätta göra det. Dagböcker från instängdheten i olika ryskockuperade områden som nu befriats har börjat sprida sig. Det dagliga berättandet kommer att fortsätta även när tillgången till internet stryps.
Ett sådant exempel från 19-årige Gleb som varit instängd i Maripoul de senaste veckorna och skriver dagbok för att inte glömma finns i DN idag.
Hans skildring ger också en inblick i att vara en del i den cyberarme Blankspot skrivit om tidigare och betydelsen av moralbyggande när händelser där ukrainare bjuder på motstånd blir till memes.
“På vägen letade jag introduktionslänkar till ddos-grupper, googlade på molotovcocktailrecept och gjorde planer med lika beslutsamma kompisar.
De senaste två dagarna hade mina åsikter om patriotism förändrats totalt – jag brukade tro att det var idioti som betalades av oligarker, men efter historien med Snake Island insåg jag att patriotism är kärlek till din omgivning. En önskan att skydda det som är dig kärt.” Utdrag ur Glebs dagbok i DN.
