Reportage om Armenien, Azerbajdzjan, Israel, Nagorno-Karabach
Allt fler ifrågasätter Israels vapenexport till Azerbajdzjan
I skuggan av stormakternas kamp om inflytande i Kaukasien har Israels relation till Azerbajdzjan växt sig stark. För varje år ökar vapenexporten till Azerbajdzjan liksom oljeimporten ökar till Israel. Nu växer kritiska röster mot Israels ambitioner i regionen.
Av Rasmus Canbäck 24 augusti, 2023
Under de azerbajdzjanska militärparaderna syns föga förvånande azerbajdzjanska och turkiska flaggor. Att också den israeliska flaggan är närvarande är däremot mer uppseendeväckande.
Israels roll i Kaukasien förbises ofta när världens stormakter kämpar om inflytande i den geopolitiskt viktiga regionen. För Ryssland är vägarna genom Kaukasien, Iran och Mellanöstern viktiga för handel och inflytande.
För Turkiet är gränsen mot det turkiskspråkiga Azerbajdzjan och Centralasien en del av stormaktsambitionerna. För EU är Kaukasien viktigt för både handel och stabilitet, men också för att stoppa Rysslands intressesfär.
För Iran är det liksom för Ryssland en viktig handelsväg norrut. På senare år har även Kina i samband med Sidenvägsprojektet investerat stora summor på betydande infrastruktur. Det sker samtidigt som USA vill stärka sin roll för att hålla Ryssland och Turkiet i skackt.
Bland dessa stormakter sticker Israel ut. Handeln med Azerbajdzjan utgör till exempel 65 % av Israels oljeimport, oljan färdas genom oljeledningarna från Baku till Georgien och södra Turkiet.
Mellan åren 2016–2020, alltså innan kriget i Nagorno-Karabach 2020, köpte Azerbajdzjan 69 % av sina vapen från Israel, enligt Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI). För Israel utgjorde exporten till Azerbajdzjan 17 % av landets totala vapenexport 2021.
Det var efter 25 år av FN-stödda fredsförhandlingar som Azerbajdzjan i september 2020 avbröt dem för att anfalla Nagorno-Karabach. Efter sex veckor förlorade armenierna i Nagorno-Karabach kriget och därmed kontrollen över två tredjedelar av de territorier som de lagt under sig på 1990-talet. Sedan dess är 2 000 ryska fredsbevarande trupper på plats för att bevaka vapenstilleståndet.
Azerbajdzjans president Ilham Alijev har kallat kriget 2020 för ett ”livslångt mål att vinna”.
Sedan december 2022 blockerar Azerbajdzjan den humanitära korridor som upprättades mellan Nagorno-Karabach och Armenien efter kriget 2020. I dag bor det uppemot 120 000 armenier kvar i regionen som saknar gas, mediciner, vatten och mat. Internationella samfundet, inklusive Internationella domstolen i Haag, har enhälligt fördömt Azerbajdzjan för blockaden, som ändå fortsätter.
Under kriget 2020 beslutade armeniska regeringen att kalla tillbaka sin ambassadör från Israel i protest mot vapenförsäljningen till Azerbajdzjan. Det är trots att det finns en kulturellt stark armenisk minoritet i Israel och att den historiska relationen inte minst i de armeniska kvarteren i Jerusalems gamla stad är tydliga.
Israel har visserligen länge haft en ambassad i Azerbajdzjans huvudstad Baku, men det är inte förrän 2023 som Azerbajdzjan öppnade en i Israel. Det är trots att många muslimska länder protesterat mot beslutet från Azerbajdzjan.
Efter kriget 2020 har exporten av vapen fortsatt till Azerbajdzjan. Beräkningar visar att ungefär 70 % av landets vapen kommer från Israel 2023. Många av vapnen är högteknologiska och israeliska analytiker pekar ut de israeliska vapnen som starkt bidragande till att Azerbajdzjan fick ett militärt övertag.
Bland annat användes israeliska klusterbomber mot civila områden i Nagorno-Karabach under kriget och användandet av israeliska drönare anses ha varit betydande för krigsvinsten.
Den kanadensisk-israeliske aktivisten och ortodoxa rabbinen Avidan Freedman, som är medgrundare till påverkansorganisationen Yanshoof (red. ”Uggla”) som arbetar mot vapenexporter till diktaturer, menar att Israels relation till Azerbajdzjan är realpolitisk snarare än moralisk.
– Fallet med Azerbajdzjan är komplicerat. Israel har ett egenintresse i att ha goda förbindelser med Azerbajdzjan. Dels gränsar det till Iran, dels finns det ekonomiska incitament i form av oljeimport. Med andra ord, dessa intressen väger tungt för Israel och inkluderar säkerhetspolitiska skäl för landet, säger Avidan Freedman.
Han fortsätter resonera att relationen är särskilt intressant i och med att Israel direkt bidrar till den etniska rensning som Azerbajdzjan utför mot armenierna i Nagorno-Karabach.
– Faktumet att Israel inte har erkänt folkmordet mot armenier, och till och med samarbetar med Azerbajdzjan som aktivt förnekar det och anklagas för att etniskt rensa Artsach (red. Nagorno-Karabach på armeniska), visar på hyckleri. Det är allmänt känt att nazisterna kollade på omvärldens bristande intresse för det armeniska folkmordet 1915 när de planerade förintelsen mot judar. Det borde vara Israels plikt att gå i bräschen för att erkänna folkmord, hur ska vi annars kunna säga ”aldrig igen”?
Sedan 2006 finns en särskild kommitté (DECA) i den israeliska regeringen som bevakar vapenexport till andra länder. Enligt Avidan Freedman saknas det dock lagstiftning som reglerar demokratikrav hos länderna som de säljer vapen till.
– I västerländska demokratier finns det lagstiftning som förhindrar vapentillverkare från att sälja vapen till militärdiktaturer. Sådan lagstiftning saknas så gott som i Israel. Regeringens kontrollfunktion DECA är visserligen effektiv, men den intresserar sig bara för att granska så att israeliska vapen inte hamnar i fel händer utifrån israeliska intressen, resonerar Avidan Freedman.
Efter kriget 2020 har dessutom användandet av israeliska företaget NSO Groups spionprogram Pegasus varit betydande i Azerbajdzjan. En rapport från flera civilsamhällesorganisationer från i maj visar att Azerbajdzjan är det första land i världen som använt programvaran i krig med en annan stat (Armenien).
Rapporten visar att Azerbajdzjan använt programvaran från kriget 2020 till december 2022. Armeniska politiker, deras familjer, journalister och personer inom den armeniska regeringen ska ha blivit utsatta. Bland annat rör det två journalister från den armeniska sektionen för Radio Free Europe.
Förutom användandet av Pegasus i krigsföring ska uppemot 1 000 telefoner tillhörande journalister och oppositionella i Azerbajdzjan ha blivit avlyssnade av Pegasus. Enligt läckta källor kostar varje installation av Pegasus uppemot 700 000 kronor.
Samvel Martirosyan, som är medgrundare till den armeniska cyberförsvarsorganisationen CyberHub är en av dem som ligger bakom avslöjanden av Azerbajdzjans användning av spionprogrammet under krig.
Han säger till Blankspot att de noterar fler fall hela tiden.
– Vi uppdaterar ständigt siffrorna och finner nya infekterade telefoner hela tiden. Normalt kan vi till och med identifiera hur många gånger en person blivit angripen och när det skedde, säger Samvel Martisoryan.
Det mest allvarliga fallet är mot Anna Naghadalyan, som under kriget 2020 var talesperson för det armeniska utrikesministeriet och involverad i förhandlingarna med Azerbajdzjan.
– Ett exempel är Anna Naghadlyan som angreps inte mindre än 27 gånger. Alltså nästan varje dag under det 44 dagar långa kriget. Nästan alla på armeniska nyckelpersoner mottog varningar från Apple under denna period, även premiärministern, berättar Samvel Martirosyan.
Enligt Samvel Martirosyan hade Israel kunnat stoppa användandet av programvaran under kriget och fram till nu, men att det inte sker.
– NSO Group nekar till att Pegasus använts över statsgränser. Men jag vill också tillägga att den israeliska staten godkänner försäljningen av programvaran till respektive land. Så man kan resonera att den israeliska staten är ansvarig för användandet av Pegasus mot Armenien under kriget.
Toppbild: Azerbajdzjans president Ilham Alijev och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu skakar hand. Foto president.az
Reportagesajten Blankspot har under åtta år berättat från världens och Sveriges vita fläckar. Ditt stöd behövs för att navigera vidare och kunna fortsätta att erbjuda oberoende och kvalitativ journalistik. Stöd oss här.
