Röster om Afghanistan, Dagbok
Alla dessa dagar – Dagbok från Kabul vecka 43
Blankspot publicerar löpande en dagbok från en av de utvisade om vardagen i Kabul.
Av Mohammad 24 oktober, 2019
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. Nu är jag 26 år gammal och bor i Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Just nu är min situation i Afghanistan bara för dålig. Jag har inga pengar och inget jobb och jag är hela tiden rädd att någon ska döda mig. Jag söker efter mänskliga rättigheter. Human Rights. Det här är min dagbok:
22:e okt 2019.
Jag personligen gillar att simma och jag är jätteduktig på att simma. Jag har bra betyg i idrott från Sverige. Men i Afghanistan är det ganska dyrt om man ska göra aktiviteter. I Sverige hade kunnat köpa ett årskort, men här finns det inte sådana möjligheter.
De flesta i Afghanistan kan inte simma, för i skolan har de inte möjlighet att lära sig. Att lära sig simma är en viktig sak i Sverige, men i Afghanistan bryr man sig inte mycket om det. I Afghanistan simmar inte kvinnor eller tjejer alls. Här är en jätteskillnad mellan killar och tjejer. I Afghanistan fanns det inga sporter för kvinnor förr i tiden, men nu börjar tjejer gå på gym och även åka skidor i Bamyan på vintern.
Talibanerna gjorde motstånd mot utbildning och aktiviteter för kvinnor. De fick inte sjunga på den tiden och inte titta på teater och inte gå på bio. Men nu för tiden får alla tjejer sjunga och titta på teater. Kvinnor har fått möjligheter att göra sådant de hindrades från förut i Afghanistan. Men det beror på vilken familj de lever i. Vissa familjer tillåter inte att tjejerna har mobiltelefoner, medan andra har mycket frihet. Regeringen i Afghanistan tillåter ganska mycket och ger fler möjligheter för kvinnor, men det finns religiösa människor som inte alls tycker att kvinnor ska ha frihet i Afghanistan.
21:a Oktober 2019
I dag ska jag berätta om tre händelser som skedde helt nyligen.
Den första handlar om en person som skulle åka ifrån den lilla byn Panjab till Kabul. Talibanerna brukar stoppa alla Hazarer på vägen genom provinsen Maidan Wardak och när den unge killen, som är Hazar, kom fram till byn Jarlez i närheten av Maidan Wardak, så undersökte Talibanerna hela bilen och alla passagerare. De grep alla som satt i bilen.
Efter några dagar ringde Talibanerna till en av passagerarna som var misstänkt för att jobba med Ali Por (en man som skyddar Hazarer och vill förhindra Talibanerna att anfalla och döda dem på väg till Maidan Wardak) och de krävde honom på pengar. Alla andra passagerare blev släppta utom den unge killen, som blev kvar på Talibanernas område. Talibanerna krävde en och en halv miljon Afghani för att släppa honom. Så hans familj och släktingar samlade ihop pengarna och betalade Talibanerna. De släppte honom fri, men på hemvägen grep de honom igen och tog honom till ett ställe där de slaktade honom. Det här är en av många händelser som händer just oss Hazarer. Och det inträffar ofta liknande händelser.
En annan händelse, som skedde för några månader sedan, är denna. Förenta Nationernas ledare i provinsen Ghor, en man som ansvarade för mänskliga rättigheter, hade sitt hem i provinsen Wardak. När han var på väg hem för att hälsa på sin familj i Maidan Wardak, grep Talibanerna honom och slaktade honom eftersom han jobbade med Förenta Nationerna. Han hette Abdulsamd Amiri.
Personligen vågar jag inte åka på vägen från Kabul till Bamyan.
För om Talibanerna upptäcker att jag jobbar med svenskar, kommer det att vara avgörande för deras dom mot mig. De letar upp dem som de anser vara fiender och kollar upp vem man är i kontakt med. Situationen för just oss Hazarer som folkgrupp i Afghanistan är väldigt svår. Det är vi som drabbas mest och vi har en hotbild mot oss i hela Afghanistan. Därför är det farligt för oss att åka till andra provinser.
Den tredje händelsen skedde nyligen, igår 20 oktober, i staden Ghazni. En man som heter Jafari blev anfallen i sitt hus av Talibanerna. Plötsligt smög sig Talibanerna in helt oväntat och grep honom och dödade honom framför hans familj och hans barn. Jag träffade hans brorsson, som har levt i Sverige, men han vill inte tala om sitt namn här i Dagboken, för att han är rädd för att det ska bli svårigheter också för honom.
20:e Oktober 2019
Är Afghanistan säkert? Här lever människor i rädsla. Alla är lika rädda som dem som kommer hit på besök från utlandet. Men fastän människor är rädda, så jobbar de och går i skolor och på universitet. Nästan hela världen vet att Afghanistan inte är säkert.
I Afghanistan har alla rätt att gå i skola och på universitet. Det finns många skolor, antingen för tjejer eller för killar, men inte för båda tillsammans. Även om säkerheten i Afghanistan är väldigt dålig, så går tjejer och killar som har råd i skolan. Skolan är gratis i Afghanistan, men många har inte möjlighet att gå dit, så de börjar jobba istället, eftersom de måste hjälpa sina familjer.
På universitetet i Afghanistan är det annorlunda, där går alla tjejer och killar tillsammans. Studenterna får gratis undervisning och många som inte bor i Kabul får även sovplatser och lite pengar för mat. Men det finns en stor oro hos föräldrarna. De kan aldrig veta om deras ungdomar som går i skolan eller på universitetet ska komma hem levande igen. Så man kan inte säga att människor i Afghanistan lever utan rädsla. Och det här gäller bara för Kabul.
I stora delar av Afghanistan finns det inte skolor eller universitet. Varför? På ställen där Talibanerna styr eller hotar dem som ger undervisning, finns det inte möjlighet till utbildning. I många provinser berövas elever från sin skolgång.
När det blir ett terrorattentat så slutar inte folk att jobba. För det är deras jobb det gäller och de måste försörja sina familjer. När unga går till skolan för att få utbildning, betyder det inte att Afghanistan är säkert. Afghaner är vana vid terrorattentat och bomber, de går till sin skola eller sin arbetsplats precis som andra människor i världen. För en terrorist kommer inte att säga var den ska spränga sin bomb och var explosionen ska bli. Terrorister planerar i hemlighet och ingen var många liv kommer att släckas.
I huvudstaden Kabul sker ofta terrorattentat. På andra ställen i Afghanistan finns det hela tiden mycket annat krig, men det syns bara på nyheterna i Afghanistan. Det blir liksom inga världsnyheter. Som om en människa i Afghanistan inte har något värde. Jag är inte van med död och blod. Jag är lika rädd som alla andra människor i världen.
På många platser i provinserna, vet inte polisen vilka Talibanerna är. På dagen jobbar Talibanerna som bönder i sina jordbruk och på natten attackerar de polisen. Därför är det svårt att veta vem som är Taliban.
Även om finns det mycket osäkerhet i Afghanistan, så bryr sig folk inte så mycket om det förrän de själva hamnar i ett terrorattentat.
19:e Oktober 2019
Jag ska berätta om skillnader mellan Afghanistan och Sverige när det gäller tjejers och killars möjligheter att träffas. Det finns många skillnader mellan länderna.
I Sverige får alla tjejer och killar vara vänner med varandra och de får välja om de vill ha en pojkvän eller en flickvän. Föräldrarna tillåter att deras ungdomar pratar både med tjejer och killar. De får ha kontakt och när de fyller 16 år kan de välja att flytta ihop och bo tillsammans. I Sverige får ungdomar välja om de vill gifta sig när de fyller 18 år och om de är under 18 år får de inte gifta sig.
Det är så mycket skillnader mellan länderna med allting och skillnader i hur föräldrarna tänker. I Afghanistan, när en ung person hittar en flickvän eller pojkvän, blir hon eller han tvungen att hålla allt jättehemligt. För det blir väldigt svårt både för tjejen och killen ifall någon skulle upptäcka att de har kontakt med varandra och inte är gifta. När de upptäcker att tjejen har en pojkvän och att hon kanske bor tillsammans med honom någonstans, så kallar vanligt folk henne för hora. Även om både killen och tjejen är nöjda och älskar varandra!
I Sverige, när man åker buss, får man sitta bredvid både kvinnor och män. Man kan sitta tillsammans med kvinnor. I Afghanistan, när man har en flickvän, får man inte sitta i fred tillsammans med henne. När man sitter i en buss får man inte sitta i närheten av en kvinna. De flesta som åker minibuss här i Kabul brukar stå, för ibland är det så många passagerare och det blir för lite plats. Om man står nära en kvinna och fastän det inte finns någon plats att flytta på sig, säger kvinnan – håll dig borta! Kvinnor vill inte att män står nära och om du råkar ser henne i ögonen är det också ett problem.
I Afghanistan, om man ska göra saker tillsammans med tjejer, så vet man att om en bror eller föräldrarna upptäcker att deras dotter eller syster är med en kille, så blir det jättesvårt för både tjejen och killen. Vissa familjer letar efter paret och betalar pengar till en person som jobbar med att döda folk, för sådana finns, det är jättevanligt. Personen skjuter killen i hemlighet, så att ingen kan förstå vem som dödade honom.
Det finns många olika slags folk här, med olika slags religioner, och det finns mycket rasism. Föräldrar tycker inte alls om att deras barn är tillsammans med någon från ett annat folk. Här finns Hazarer, Tadjiker, Pashtuner och Uzbeker. När man gifter sig tillåter oftast föräldrarna bara att man gifter sig med varandra, inom samma folk.
När både tjejen och killen älskar varandra och inte är av samma folk och har samma religion, så tänker folk att den fula killen gifte sig med fin Pashtun, Hazar eller Tadjik!
Jag som är Hazar skulle få svårt att gifta mig med en Pashtunsk eller Tadjikisk tjej – hennes familj skulle tycka att jag var hemsk. För när en Pashtunsk tjej gifter sig med en Hazar, blir de Pashtunska släktingarna jättearga och Hazarena blir tvärtom jätteglada. Samma sak gäller när en Tadjikisk tjej gifter sig med en Hazar. Tadjikerna blir arga och Hazarens familj blir glada. Det här visar att alla folk har sin slags rasism.
Rasismen är stort problem i Afghanistan.
18:e Oktober 2019
Jag vill berätta om en misshandlad kvinna som blivit slagen så många gånger, men inte lyckas skilja sig från sin man.
Kvinnan är kusin till mig och jag brukade gå och hälsa på henne ibland. Varje gång när jag var där blev han förbannad och ibland såg jag honom misshandla henne. Men den här gången var det annorlunda.
Jag träffade henne hos hennes syster. Jag kom dit för att se vad som hade hänt med henne. Hon berättade att han hade misshandlat henne igen och hon hade ett stort sår i pannan.
– Han tog upp en väldigt stor sten i handen för att slå mig, men jag rymde därifrån med bara sandalerna som jag hade på mig!
Hon bad mig om hjälp med att resa till sin pappa som bor i Herat, som är ganska långt ifrån Kabul. En bussbiljett kostar ett tusen Afghani. Jag tyckte synd om henne och gick till ett ställe som säljer biljetter till Herat. Jag köpte en biljett och gav henne tusen Afghani extra att ha som fick pengar.
Klockan två på natten åkte hon tillsammans med en familj som skulle också till Herat. Men på vägen mellan Kandahar och Ghazni fick bussen problem och de behövde vänta in en ny buss för att kunna åka vidare till Herat. Klockan hann bli halv nio nästa kväll innan jag kunde nå henne på telefon. Hon sa att hon hade kommit fram, men att de fick flera motorfel på vägen.
Hon har blivit misshandlad många gånger och har redan gått till polisstationen för att försöka skilja sig från sin make. Hon anmälde honom för polisen, men det misslyckades. Hennes man stack från sitt hem innan polisen kom. Sedan gick han till sin frus pappa och bad honom att hämta sin dotter. Familjen lade ner anmälan hos polisen.
Men han började slå henne igen. Hennes liv blev som ett helvete och ibland fick hon inte sova inne i sovrummet. Hon sov i köket berättar hon. Mannen som misshandlar henne har gjort det många gånger. Han har bett henne om ursäkt, men han fortsätter att misshandla henne. Jag vet inte om hon kommer att lyckas skilja sig från honom den här gången.
Hennes make vet inte var hon är idag. Han är jättearg och hotar hennes syster, som är rädd att han ska ta med sig polisen. Men jag säger åt henne att inte vara rädd, för han vet att han är skyldig. Han ringer mig ofta, men jag svarar inte.
I Afghanistan är det tyvärr många män som styr över sin fru och frun kan inte säga ifrån till sin make. Det har blivit mycket bättre nu än förr i tiden, men fortfarande behöver många i Afghanistan förstå vad mänskliga rättigheter är.
När folk pratar om Talibantiden, så berättar de att kvinnorna bara fick gå ut ur huset tillsammans med sin man och med den speciella Hijab som vi hade här i Afghanistan. Annars fick de inte gå ensamma till marknaden eller handla mat. Nuförtiden kan alla kvinnor gå ensamma, men det finns män som fortfarande följer Talibanernas regler.
När demokratin kom till Afghanistan blev det jättemycket bättre än innan. Nu kan flickor gå i skolan och kvinnor går på universitet och utbildar sig.
17:e Oktober 2019
Jag har varit och hjälpt till med att betala wifi-räkningen för några utvisade killar som bor där. Jag gick först till ett kontor som fixar wifi och frågade varför den box vi fått inte fungerar. Den är för svag så internet är väldigt långsamt. Killarna betalar 4000 Afghani för den och det är mycket pengar i Afghanistan. För den som jobbar blir det 15 dagars arbete.
När jag skulle betala, sa mannen på kontoret att jag behövde betala 4000 Afghani till (alltså 8000 totalt!) för att boxen ska fungera bättre. Vi frågade också efter en ny box eftersom den gamla inte är av bra kvalitet. Mannen på internetkontoret sa att han hade en bra wifi-box som fungerar perfekt. Så köpte vi boxen för 1950 Afghani. Nu betalar killarna alltså 8000 Afghani för wifi istället för den förra räkningen på 4000, plus boxen för 1950 Afghani. Vi fick kvitto på boxen och kom hem och trodde att den skulle fungera väldigt bra.
Vi installerade nya Windows och startade wifi-boxen. Alla fick lösenordet och började kolla om den fungerade bättre. Men internet fungerade betydligt svagare än med förra boxen. Tänk att vi betalade dubbelt så mycket som den förra och den här fungerar sämre! Alla här i huset är missnöjda med boxen och vill att jag ska gå tillbaka till kontoret och säga –Vad är det för skit du gav oss? Det blev ju sämre!
8000 Afghani är lika med 1000 svenska kronor. Om vi hade köpt den i Sverige så hade vi haft väldigt bra wifi, men i Afghanistan lurar man tyvärr alla med allting. Folk kollar på hur man ser ut, vilket folkslag man är. Det är så mycket rasism. De försöker tänka ut hur de kan lura en på något sätt.
På fredagen var internetkontoret stängt. Jag ska försöka att åka dit snart och be dem att byta vår box.
De som bor i huset har inga pengar. Så hur ska de hitta 8000 afghani bara till wifi? Pengar för mat, boende, internet och allt som behövs, kommer från Sverige. Det finns en svensk kvinna som hjälper hemlösa killar som blev utvisade från Sverige till Afghanistan. Om hon inte fanns, vet de inte vart de skulle ha tagit vägen och hur de skulle ha klarat sig.
Jag har bott i Kabul i 5 månader nu och upptäckt att Afghanistan är nummer ett i världen på korruption. Den finns på alla kontor och i regeringen. Det är så mycket mutor i kontoren och lagen fungerar inte alls för att hantera korruption.
**
Läs dagboken från vecka 41 här, vecka 42 här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. Vi har nyligen för tredje gången haft en reporter på plats i landet och börjat publicera de första reportagen.
