Röster om ,

"Afghanistans unga drömmer om fred" – Dagbok från Kabul vecka 11.

Trots rädslan och oron hoppas många unga afghaner på de kommande fredsamtalen mellan talibanerna och regeringen.

Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökandeDet här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare inlägg här.)

Under veckan som gick skedde en explosion framför presidentpalatset. Flera raketer ska ha slagit ner under själva presidentens tal.

Andra har rapporterat om raketer som avfyrades vid parken Zarnigar söder om palatset och ytterligare raketer ska ha slagit ner kring Serina Hotel. 

Ingen dog under attackerna men murbruk spreds vida omkring och landade på parkerade bilar i området.

Ännu har den Afghanska regeringen inte formellt publicerat någon information om händelsen.

Förvirring råder också i landet kring vem som är president. Både Ashraf Ghani och Abdullah Abdullah har utropat sig till segrare efter valet i höstas. Det känns som ett skämt och som om omvärlden nu skrattar åt vårt land som nu har inte mindre än två presidenter.  

Många i Kabul anser att det var Abdullah Abdullah som vann valet, men med all korruption i landet kan det vara precis hur som helst.

Under veckan som gick skedde en explosion framför presidentpalatset. Men den stora nyheten är att det numera finns två presidenter i landet.

Det är också en tid av stor oro för landets kvinnor. Förr var det inte lätt att vara kvinna och hävda sina rättigheter i landet. Kvinnorna var i hemmet och bakade bröd, lagade mat och tog hand om barnen.

När männen kom hem så ropade de på sina fruar att hämta te och tvätta kläder. Misshandel var vanligt förekommande för att frun inte var snabb nog eller för att barnen grät.

Men på något sätt så överlevde kvinnorna. Männen var också ofta analfabeter och visste inget annat. När talibanerna tog makten så blev det ännu svårare och alla kvinnor förlorade nu även rätten till utbildning och möjligheten att jobba utomhus.

Tjejer som skaffade pojkvän i hemlighet dömdes till döden med stening. Även för männen var det en svår tid, med strikta religiösa regler, men särskilt svårt var det för kvinnorna.

Numera så pratas de i Kabul om den tiden och många kvinnor är rädda i och med fredsavtalet mellan talibanerna och USA för att förlora de rättigheter som man nu har.

De ungdomar som knappt minns talibantiden kan komma att tvingas att gifta sig och förlora rätten till utbildning om talibanerna kommer tillbaka.

Även om vägen till en fred är lång så är det enbart en dialog och fredssamtal inom Afghanistan som kan garantera en dröm om fred menar Aisha Khorram, som är afghansk ungdomsrepresentant i FN.

En av dem som föddes när talibanerna precis förlorade makten är Aisha Khorram, som är afghansk ungdomsrepresentant i FN.

Hon är 20 år gammal och tredjeårsstudent vid Kabul University School of Law and Political Science.

Hon menar att fredsprocessen utsätter Afghanistan för ett mycket viktigt test.

Sedan det skrevs under har våldet ökat och optimismen minskat.

Hon menar att oron bland kvinnor är stor och lyfter fram att även innehållet i fredsavtalet oroar. Bland annat ska regeringen nu släppa tusentals fängslade talibaner fria.

Men det finns också andra krav från talibanerna som kommer att försvåra de kommande förhandlingarna med den afghanska regeringen. Men hon menar att även om vägen till en fred är lång så är det enbart en dialog och fredssamtal inom Afghanistan som kan garantera en dröm om fred.

Hur det framtida politiska systemet ska se ut och formas är omöjligt att säga i förväg. Hur situationen blir för kvinnor är nu också beroende av förhandlingarna.

Så trots rädslan och oron så hoppas också många unga afghaner på dessa kommande interafghanska fredsamtal. Deras hjärtan är fortfarande varma – trots våldet.

Kriget ser ut att ändå kunna ta slut och framtiden kan bli vår om vi går in i denna historiska process med enhet och styrka.

Som den generation som bara upplevt krig vill vi för landets framtid att de afghanska förhandlarna ska försvara och upprätthålla rättigheterna för vår unga generation.

Annars kommer de att få stå till svars inför kommande generationer. Vi kommer aldrig acceptera att resa tillbaka till 1997.

Mycket står på spel och om det inte blir en fred eller om talibanerna växer som politisk rörelse så kommer de skicka ut nya terrorister över världen.

Då kan vi få se flera nya ”elfte september”.

**

Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.

I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. Under hösten 2019 återvände Blankspots utsända reporter till Afghanistan för fjärde gången. Det senaste reportage från den resan kan du läsa här.