Nyheter om

Afghanistanexperten: "När flickor försvinner innan de hunnit fylla 16, då måste vi börja ställa frågor"

Hedersvåldet gör fortfarande att allt för många människor får sina liv avslutade på de allra mest orättvisa sätt, det menar forskaren Sippi Azarbaijani-Moghaddam i en intervju med Blankspot.

Av 26 mars, 2018

Våldet mot kvinnor är ett utbrett problem i Afghanistan och det är endast de absolut allvarligaste fallen som hanteras av rättsväsendet.

– Jag har arbetat på väldigt avlägsna platser i Afghanistan där kvinnorna är fysiskt nedbrutna innan de har hunnit fylla 60 år. Att försäkra sig om att ha tillgång till mat är för dem långt mycket viktigare än något så abstrakt som rättigheter, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

Hon har arbetat professionellt i och med Afghanistan sedan 1995. Hon är samhällsvetare, konsult och genusvetare och har arbetat med flera aktörer inom internationella organisationer, civilsamhället och på regeringsnivå. Hon menar att det gjorts stora insatser för att motverka våldet, men hur omfattande det är utanför Kabul och andra större städer är svårt att säga.

– Det är fortfarande ett konservativt land, totalt sett, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam. Det finns konservativa och mindre konservativa element bland alla etniska grupper, men i städerna exponeras människor mer för nya idéer.

I sitt arbete jobbar hon med frågor om kön, sociala skillnader och samhällsutveckling och hon har ägnat mycket kraft och energi till att försvara afghanska kvinnors rättigheter.

Ett arbete som ibland har inneburit stor fara.

Att lyfta problemet med hedersvåld är för internationella organisationer väldigt svårt menar Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

– Vad jag har upptäckt med afghanska kollegor är att de ofta undviker konfliktskapande frågor. Ibland är de öppna med det och säger direkt att det här är en fråga de inte kan diskutera men ibland hittar de på och låtsas senare att de har tagit itu med problemet.

Internationella organisationer arbetar nästan alltid med afghaner på plats som i sin tur är ett med sitt samhälle. Att ta upp känsliga ämnen kan då omedelbart äventyra deras säkerhet.

– Men det är förståeligt, att de inte vill bli dödade på grund av någon “bisarr västerländsk idé”, säger hon.

Att börja registrera människor som föds och dör är en av de saker som hon tror är en bra start för att en förändring ska kunna ske.

Ett av de stora problemen med hedersmord är att de är så svåra att upptäcka eftersom familjer håller det hemligt. Om man behöver registrera människor så kommer man börja upptäcka när människor försvinner.

– Sen behöver man ju någon som är ansvarig för att bevaka statistiken. Om det till exempel finns ett samhälle där massor av flickor föds men sen försvinner när de fyller 16, då måste man börja ställa frågor. Denna statistik finns inte i Afghanistan i dag, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

Sippi Azarbaijani-Moghaddam har under flera intensiva perioder tillbringat tid i Afghanistan, framför allt på landsbygden. Foto: Stina Zinsmeister

Ett av de stora problemen i Afghanistan menar hon är kulturen av straffrihet från toppen och nedåt. Vad finns det för mening med att bygga upp en massa viktiga och fina lagar när alla känner att de har rätt att bryta dem och det inte finns någon som ställer dem till svars?

Hon har allt för många gånger hört berättelser av folk som hjälpt kvinnor under rättegångar om hur rättvisa aldrig skipas.

– De berättar att de står i rättssalen med en kvinna som blivit våldtagen av låt oss säga general X. Men så fort mannen kliver in i rättssalen så vet de att den här kvinnan aldrig kommer få rättvisa eftersom alla i lokalen blir livrädda. Det är fortfarande väldigt mycket ett maffiasamhälle där människor med pengar och vapen kommer undan med i princip allt, inklusive mord, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam och suckar.

Dessutom är många kvinnor analfabeter vilket gör det svårt att hitta jobb och den kulturella inställningen gör det i princip omöjligt för en kvinna att bo själv med sina barn.

– Vad vissa kvinnor gör för att komma bort från våldet och rädda sig själva från sina familjer är att de ser till att själva hamna i fängelse. Efter ett tag blir de frisläppta men då har de ingenstans att ta vägen. Det finns då tillfälliga bostäder som internationella organisationer hjälper till med men antalet är så lågt jämfört med vad som skulle behövas, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

Hon menar att det överlag är ett system som är dåligt genomtänkt och ohållbart, regeringen har ingen budget för att genomföra långsiktiga välfärdsprogram och genomgripande sociala förändringarna ligger långt borta.

– Människor behöver förstå att en kvinna ibland behöver välja att leva ensam med sina barn för att rädda sig själv från våld, men den sortens social acceptans existerar ännu inte, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

Flera kampanjer har genomförts för att öka medvetenheten kring problematiken med till exempel barnäktenskap och den kulturella seden baad där flickor ges bort för att lösa tvister mellan familjer.

Det har gjort att dessa seder på vissa ställen av landet allt mer börjar ses som föråldrade traditioner och Sippi Azarbaijani-Moghaddam tror att vi i framtiden kommer få se antalet barnäktenskap sjunka, även om det fortfarande är ett stort problem.

När det kommer till hedersvåld ser man dock inga liknande tendenser.

[reklam]

Hedersmord finns inom alla etniska grupper i landet och Sippi Azarbaijani-Moghaddam tror att det kommer ta lång tid för detta att dö ut.

– Jag tror inte att folk rättfärdigar hedersmord, särkilt inte den utbildade klassen i städerna som vi kommer i kontakt med regelbundet. Men ute på landsbygden tror jag att människor har en annan syn på vad ett hedersmord innebär, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

United Nations Assistance Mission In Afghanistan (Unama) rapporterar löpande om situationen i landet. I en rapport kring skadliga traditionella seder lyftes bland annat problemet om lagstiftningen kring hedersmord.

Enligt artikel 389 i afghansk lag som bygger på sharialag mildras straffet för den som begått hedersmord. I artikeln står det att den person som ser sin maka eller någon annan i nära relation begå äktenskapsbrott och omedelbart dödar en eller flera av de inblandade ska bli befriad från straff för mord men ska bli fängslad för en period som inte får överstiga två år.

Unamas skriver i sin rapport att de anser att artikel 389 bör upphävas då den inte bara kränker och nedvärderar kvinnors liv utan också är en rättslig manifestering av en mycket skadlig kulturell sed.

Många afghaner som intervjuades för rapporten, både män och kvinnor, uppgav att vägen framåt är att ge religiösa ledare utbildning så att deras “moraliska röst” kan informera lokalsamhällen.

Religösa ledare har stort inflytande i Afghanistan och genom att tillämpa omfattande tolkningar av islam som ligger i linje med internationella mänskliga rättigheter så kan religösa ledare bidra till att förändra samhälleliga attityder, skriver Unama i sin rapport.

Talibanernas maktövertagande gjorde att omvärlden fick upp ögonen för Afghanistan vilket också gjorde att kvinnorna blev allt mer medvetna om sin situation och sina rättigheter menar Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

– När talibanstyret föll och det internationella samfundet vände sig mot Afghanistan med stora mängder pengar så var människor väldigt entusiastiska. Jag tror dock att de senare insåg att det kommer krävas en lång process för att förändra den inbyggda diskriminering och de diskriminerande attityderna som varit en del av kulturen i hundratals år, säger hon.

Mycket pengar har spenderats i uppbyggnaden av Afghanistan men om det alltid har varit positivt ställer sig Sippi Azarbaijani-Moghaddam frågande till.

– Det som hände i Afghanistan var att det kom en massiv våg av välvilja och pengar men strukturen och kapaciteten för att ta hand om det fanns inte riktigt där. Så mycket av pengarna försvann och det ledde till stor korruption. Vetskapen om detta har haft negativ påverkan på landet och det har också skapat en klyfta mellan vanligt folk och regimen.

I städerna har många kvinnor kommit in i det offentliga livet och det har blivit normalt för kvinnor att finnas på arbetsplatser vilket är ett enormt framsteg menar Sippi Azarbaijani-Moghaddam. Eftersom kvinnor inte har funnits i den officiella sfären under särskilt lång tid saknas dock erfarenhet av att driva igenom stora politiska processer vilket har gjort att framstegen är små och blygsamma.

– Det är inte så att vi helt plötsligt ser en våg av kvinnor komma in i industrin eller på andra platser. Utvecklingen är småskalig och sker gradvis för individer här och där. De stora generationsöverskridande förändringarna har vi inte sett någonting av än, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

Skillnaden mellan urbana områden och landsbygden är dock enorm, både när det kommer till sysselsättning och kulturella skillnader. Arbetslösheten för människor på landsbygden är mycket utbredd och enligt Sippi Azarbaijani-Moghaddam finns det nästan inga organisationer som arbetar där. Frågan om landsbygden har blivit kapad av de urbana problemen menar hon.

– Jag kan inte tillräckligt betona hur viktigt det är att vi når ut till landsbygden och de kvinnor som lever där. Nästan ingen arbetar där och det är ett stort problem, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam.

Hon menar också att de manliga attityderna står i vägen för kvinnor i Afghanistan. Fokus för organisationer har länge varit på kvinnorna men man har glömt bort att arbeta med männen, vilket enligt henne är det mest grundläggande för att förändring ska kunna ske.

– Man har behandlat kvinnor som om de lever i vakuum och det har gjort att de förändringar vi hoppats på aldrig sker. Jag tror att vi alla, internationella och afghaner, som vill se kvinnors framsteg i Afghanistan också måste börja arbeta med den manliga sidan. Vi kan inte hjälpa kvinnor separat från män, det är befängt.

När hon får frågan om vad det är som motiverar henne till att fortsätta arbeta i Afghanistan tittar hon drömmande ut i luften.

Hon berättar att det finns flera stunder då hon eller henne vänner har varit i stor fara men att landet är så fascinerande att inte kan sluta återvända.

– Afghanistan är ett land där du kan uppleva enormt mycket aggression och våld men det är också ett land där du får uppleva enormt mycket kärlek, tacksamhet, värme och gästfrihet. Och du vet, alla dessa bisarra seder och kulturella idéer är verkligen engagerande och de gör att man vill komma tillbaka för man vill förstå varför, varför gör de såhär och finns det ett sätt att bryta igenom detta?, säger Sippi Azarbaijani-Moghaddam samtidigt som hon skakar på huvudet.

Bild: Wikimedia Commons, U.S department of Defense

Av